Sida 375
1915
Bengtzén.
På riksdagståget 1913.
K. hustru! Jag kan ej hinna hem så snart som jag tänkte, ty jag har fått kallelse till kommittéuppdrag i k. automobilåkningskommittén och skall infinna mig i Stockholm, så fort riksdagsresan är slut. Vi äro flera framstående medlemmar av kamrarne, som nödgas direkt begiva oss till Stockholm från denna färd, en uppoffring för det allmänna, som jag tycker är väl mycket att begära, men å andra sidan, vad måste man ej lämna åsido av bekvämlighet för fosterlandets skull! Jag får därför nu säga dig endast ett ord till hugsvalelse över att jag inte kan vara hos dig, men du kan ju alltid hava din tröst i att jag genom min verksamhet sprider ära över mig och även över dig.
K. Hj. Lundgren.
Nu vill jag emellertid berätta något mera om denna underbara resa, nästan lika underbar som Nils Holgersons. Som jag i hast berättade, voro vi i Köpenhamn och i den zoologiska haven, men det som från denna vistelse i främmande land dock på mig gjorde det djupaste intrycket var min personliga vän och ämbetsbroder Värner Rydén. Han utvecklade en mycket stor skicklighet och det var som om han kommenderade en liten klass, när han ordnade allt. Han åtnjöt också en stor uppmärksamhet från alla håll, och var det riktigt glädjande att se den förtrolighet varmed han umgicks med de danska ministrarna. Han gjorde därvid hela lärarkåren en tjänst, och jag beklagar att ingen folkskollärare bringat honom ett offentligt tack härför.
När vi kommo till Lund påföljande dag, var där det allmänna svenska folkskolläraremötet, och det kändes svårt att välja mellan att vara tillsammans med sina ämbetsbröder i undervisningen eller med sina politiska vänner. Jag tror att jag lyckligt nog löste frågan genom att promenera med folkskollärarna och äta med riksdagsmännen på den av staden givna festen. Det var roligt att träffa mina forna seminariekamrater, av vilka jag är den enda som mottagit det högsta medborgerliga förtroendet. Sedan ha vi varit i flera städer, men de erbjödo ej särskilt intresse, utom Göteborg, som vid mig är knutet med mycket starka band på grund av min vistelse vid härvarande seminarium. Mottagandet i Göteborg var vackert och värdigt, men jag kan ej undertrycka min förvåning över att folkskollärarkåren ej var representerad vid festen och att icke seminariet nämndes bland de kulturinrättningar, som finnas i staden. Men högmodet hos den s. k. bildade överklassen är fortfarande stort men vi skola väl snart få dem att veta hut. Jag använder detta starka ord fastän jag eljest är hatare av dylika för den sannt bildade mannen opassande uttryck men jag är bemäktigad av en sann vrede å egna och hela den svenska folkskolans vägnar för den sidovördnad, som här visat sig.
Hjalmar Zundgren
Har kän den politi
HAV TILL HEN AV,
EA
STOCKHOLM E. LUNDQUISTS BOKFÖRLAG
Sköt om vårt hus och våra barn samt delgiv våra vänner detta brev. Din man
Johannes Bengtzén.
Hur Bengtzén kom till.
Vecko-Journalen har gjort Johannes Bengtzéns fader journalisten Karl Hjalmar Lundgren, äran att tillfråga honom om hur Bengtzén kom till världen. Hr Lundgren påträffade, säger han, första gången typen i Skåne på åttiotalet, då han var protektionist. Sedan kom bottenskoletanken och hr Fridtjuv Bergs ministertid, vilken hr Lundgren djupt ogillar, liksom nykterism och frireligiositet. Närmast tänkte hr Lundgren på ett par socialdemokratiska lärare då han förde pennan åt Bengtzén — dock icke på hr Värner Rydén, »som är en både arbetsam och duktig riksdagsman».
Så nu vet litteraturhistorien det!
373
Källa: Project Runeberg ·
