Sida 122
1910
Ander dömd till döden.
Den dömde visade ingen sinnesrörelse när domen föll den 14 maj. »Åja, den domen hade jag just väntat.»
Konftrontationen.
Stadsfiskal Lidberg berättar:
Fredagen den 7 januari, dagen efter häktningen, blev Ander på bårhuset konfronterad med liket av den mördade unga kvinnan. Det tog omkring fem minuter. Han fick taga plats framför den döda kroppen.
— Ni står inför den mördade! sade jag till honom. Känner ni igen henne.
— Nej, jag har aldrig sett henne förut.
— Ser ni, hur mördaren misshandlat henne?
— Ja, det är förskräckligt.
Därefter ville Ander icke längre betrakta offret, utan lät blicken irra omkring i rummet. Då han uppmanades att rikta sin uppmärksamhet på den mördade svarade han:
— Ja, men det ligger ju fler där! Han gjorde därvid en åtbörd med handen mot två övertäckta lik som lågo i närheten. Då han tillhölls att betrakta den döda som konfrontationen gällde och tillfrågades om han icke möjligen ändå kunde påminna sig att han vid något tillfälle sett henne förut svarade han:
— Det var en märkvärdig panna hon har. Hur länge skall jag stå här och se på henne?
Han tillade med ett småleende:
— Har ni tid att stå här, så nog kan jag stå här.
— Svara nu bestämt! Har ni sett henne i livet!
— Nej, men de förändra sig så efter döden.
Ander syntes fullkomligt oberörd under dessa långa minuter, undantagandes vid sista frågans besvarande. Då föreföll han ganska orolig.
Kyrkogårdspöbel.
Det tycks ha utspelats ruskiga scener av nyfikenhet vid den mördade Victoria Hellstens grav.
Man kännt: från föregående, mera celebra begravningar dessa avskyvärda typer som tränga sig fram och såra sorgen med nyfikenhetens kalla blick. Man känner dessa slamsande schaner och käringar, som kräla fram likt vämjeliga likmaskar var det finns en död att frossa på. Och män med, för resten, i regel stora, hårda, snikna figurer, gamla, darrande gubbar, själva på gravens brädd, som ha sin perversa njutning i andras tårar och klagan och allt det tunga och hemska omkring en bår. Av all pöbel är denna av hejdlös nyfikenhet och stönande sensationsbegär drivna kyrkogårdspöbel den vidrigaste.
Mac. i Dagens Nyheter.
Ander om sin dom. 17 maj.
Det uppges att Ander, då han efter att ha fått sin dödsdom återfördes till fängelset, yttrat till ett par mötande detektiver:
— Åja, den domen hade jag just väntat!
När han kom in i sin cell hade han lugnt återtagit läsningen av en reseskildring, som han hållit på med då han hämtades för att höra utslaget.
14 januari.
122
Ander fortfarande kall och känslolös. 20 maj.
Den dödsdömde Ander är fortfarande samma kalla, slutna natur som då han först efter mordet fördes inom fängelseportarna. Man hade väntat att dödsdomen skulle ha någon inverkan på hans sinnestillstånd, men av allt att döma har så ej blivit fallet. I många fall är mannen en fullständig gåta. Lugnt och ordentligt fullgör han vad cellivet föreskriver honom. Han ger ingen som helst anledning till anmärkning i sitt uppträdande mot fångbetjäningen, utan betraktar sina vakter närmast med slö liknöjdhet. Hans sinnestillstånd har därför inte heller rubbat hans levnadsordning. Aptit och sömn äro som förut, och något dystert ruvande vare sig över sitt brott eller öde som väntar honom kan man inte iakttaga.
Ander säljer sitt lösöre. 24 maj.
Som förut omtalats, ingav Ander en skrivelse till rådhusrätten med anhållan att återfå de penningar som vid visitationen fråntogos honom och som för närvarande förvaras i poliskammaren. Denna Anders begäran kommer troligen icke att bifallas. Däremot överlämnades i lördags till Ander de kläder och övriga föremål han vid anhållandet innehade samt den koffert vari han hade de stulna penningarna förvarade på Temperance. Ander bad efter inventeringen att föremålen måtte säljas för att han med penningarna skulle kunna förbättra fångkosten. Detta bifölls, i enlighet med gammal kutym, och på måndagen såldes sakerna till en klädmånglerska till ett pris av sammanlagt II kr. Ander har förut genom en fångkonstapel pantsatt ett par skor för 2 kr. Då en av bevakningen framhöll för Ander att han dock kanske borde behålla något, svarade Ander: »Ånej, sälj alltsammans. Det gör ju detsamma nu, efter jag skall nackas i alla fall.»
Ander lovar att bli en bättre människa.
27 juli. Rånmördaren Ander har nu avgivit sin bebådade besvärsskrivelse till konungen. Den lyder in extenso: »Som jag av Stockholms rådhusrätt genom utslag den 14 sistlidna maj dömts för rånmord att mista livet, vilket utslag blivit genom eders k. m:ts och rikets Svea hofrätts utslag den I innevarande Juli fastställt, vågar jag, under åberopande av vad förut från min sida andragits och enär jag är fullkomligt oskyldig till rånmordet, i underdånighet anhålla det täcktes eders k. m:t med upphävande av domstolarnas utslag döma mig allenast för det jag innehaft gods som jag bort inse vara oärligt åtkommet till viss tids straffarbete, så att jag under fängel-
setiden får bättra mig och bli en ordentlig människa.
Underdånigst Johan Alfred A:son Ander.»
Källa: Project Runeberg ·
