Sida 123
1910
Giljotinen för första gången i bruk.
Svea hovrätt och Högsta domstolen bekräfta dödsdomen. Ander vägrar att begära nåd.
Ander vill icke ha nåd.
Till konungen.
Som eders kongl. maj:ts högsta domstol fastställt underrätternas utslag, varmedelst jag dömts för rån att mista livet, motser jag nu döden som en befriare.
Långholmen den 7 oktober 1910. Johan Alfred A:son Ander.
Giljotinen första gången i tjänst.
Vid Anders avrättande blir det första gången giljotinen eller fallbilan kommer till användning. Förut begagnade man sig, som bekant, av den enkla bilan, eller bödelsyxan, en anordning som dock satte ofta alltför stora krav på skarprättarens nerver och säkra öga. Så t.ex. hände när den s.k. Yngsjömörderskan skulle avrättas att skarprättaren högg fel första gången och först vid andra hugget lyckades skilja huvudet från kroppen.
Den svenska fallbilan är importerad från Frankrike. Den stod ganska länge i tullen, emedan man inte visste enligt vilken taxa den skulle behandlas. När den slapp genom tullen placerades den på länscellfängelset, men där ville man inte ha den, varför den till slut hamnade på Långholmen. Där finns den nu i ett skjul, inpackad i lårar. Den har dock flera gånger varit uppsatt, och skarprättaren, hr A. G. Dalman, har konstaterat att den fungerar till belåtenhet.
Anders avrättning.
Professorn i histologi vid Karolinska institutet i Stockholm Emil Holmgren och professorn i anatomi vid Upsala universitet Johan August Hammar ha hos överståthållarämbetet gjort hemställan om tillstånd att omedelbart efter Anders avrättning få verkställa obduktion å hans döda kropp.
Dödsdomen över Ander verkställd. Avrättningen skedde onsdagen 23 november kl. 8 1. m.
Förre källarmästaren Johan Alfred Andersson Ander, som dömts till döden för rånmordet vid Malmtorgsgatan den 5 sistlidna januari, avrättades på onsdagsmorgonen kl. 8 å Långholmens fängelsegård. Han gick till giljotinen utan att ha avlagt bekännelse och med fullt bibehållen fattning.
Närvarande vid exekutionen voro följande tolv personer: chefen för centralfängelset på Långholmen, major Wollin, chefen för kronohäktet där, vice häradshövding
Giljotinen.
Orstadius, notarien i överståthållareämbetets kansli, Anton Boalt, magistratens utsedda representant, rådman Sörensen, allmänna åklagaren i målet mot den dömde, stadsfiskal Lidberg, den dömdes försvarsadvokat, notarien Blom, fängelsepredikanten på Långholmen, pastor Ernberg, predikanten vid rannsakningsfängelset d:r R. Brandel, fängelseläkaren på Långholmen, d:r Sällberg, professor J. A. Hammar, Upsala, d:r J. Almqvist och professor J. V. Hultkrantz, Stockholm. Generaldirektör Almqvist var icke såsom påståtts närvarande.
Giljotinens första användning.
Aftonbladet intervjuar skarprättaren Dalman.
Ånder ville tala men fick ej.
På onsdags morgon i god tid begav sig så skarprättare Dalman med sina tre söner, den äldste 30 och den yngste 17 år gammal, åter ut till Långholmen.
Själv stannade hr D. jämte ene sonen vid schavotten, där k. m:ts dom över Ander upplästes av notarien Boalt. De två andra sönerna mötte den dödsdömde, då denne trädde utanför fängelsets väggar.
Ander föreföll lugn och säker, berättar hr D. vidare, och hälsade ett klart och tydligt god morgon och gick så med fasta steg den cirka 75 meter långa vägen fram till avrättningsverktyget.
När han så kom fram till giljotinen, mönstrade han denna några ögonblick och yttrade därpå:
»Jag skulle vilja säga några ord. Får jag det?»
Vad han ville säga, ja, det vet ingen, ty han fick icke föra fram, vad han hade på hjärtat, eller kanske blott på läpparna. .
Utan motstånd lät han så lägga sig upp i avrättningsbrädan.
Först då förmärkte de biträdande någon skälvning hos delinkventen. Fasan för det ohyggliga slutet syntes ha fattat honom, och de yngre avrättningsbiträdena fruktade, att han skulle komma att göra ett förtvivlat motstånd och såmedels försvåra exekutionen och göra den än ohyggligare.
Detta inträffade emellertid ej. Den dödsdömde lugnade sig. Så drog skarprättaren i snöret, fallbilan utförde sitt värv och skilde mördarens huvud från kroppen.
Det hela varade blott några ögonblick.
Obduktionen
ådagalade att Ander lidit av lungtuberkulos. I tarmkanalen fann man en bit av en sönderslagen tallrik, som bekräftar ryktet att Ander sökt begå självmord i fängelset.
123
Källa: Project Runeberg ·
