Sida 277
Stor svensk
Röda Kvarn]
Program å
Regina-Teatern
— Drottninggatan 71 —
AXEL KROOKS berömda skådespel på film.
INGEBOR HOLM
Drama I 5 akter.
I huvudrollen:
Hilda Borgström
Sm Filmen är iscensatt av Aktle- Hi bolaget Svenska Blografteatern och har enhälligt prisats som biografkonstens hittills finaste I verk.
Regi: Victor Sjöström.
3 Två föreställningar dagligen, h "kl. 7 & kl. 9 e. m.
Då lokalen endast rymmer cirka 400 personer uppmanas den ärade publiken att i möjligaste mån infinna sig vid varje föreställnings början.
Premiär.
Måndagen den 3 november hade »Ingeborg Holm», socialt drama, sin premiär. Regissören var Victor Sjöström, som övergått till filmen efter att ha varit vid teatern i sexton år. Hr Sjöström är född 1879.
Stor svensk film.
Fenixteatern (Gamla Restaurant Fenix) Drottninggatan giver denna vecka
»Blodets röst» med Victor Sjöström i sin glansroll.
1913
Y
Hilda Borgström. som Ingeborg Holm. I ordförandestolen Nils Ahren och främst till vänster Richard Lund.
Albert Engström om biografens uppgifter.
Jag vill att biografen skall bli mänsklighetens corpus delicti et meriti. Jag vill att mina efterkommande om tusen år skola kunna slå upp i någon biografisk encyklopedi och få reda på det de vilja veta om mig, deras ädle stamfar. »Avd. 2356. Fack H. M. Nr 601 -aj -aj! Förbudstiden! Året 1913! Det fanns ett land som hette Sverige då — men det finns inte längre — låt mig se! Det krympte och blev litet på grund av s. k. liberalism och kvinnorösträtt och köpta Vasaordnar och brist på brännvin och andra stimulerande drycker! Engström, ge mej si, jaha, Nr 4711, cendré, kvinnotjusare, redaktör, införde svordomar i det officiella språket, född 1869, död 1969. En seg satan tydligen! Vaktmästare! Ta fram filmen nr
4798703!
Men en kinomatograf kan även berätta hur vackert ett höstblad kan dala ned på en frostig tuva och hur skönt moln kunna segla över våra små förtreter!! Hur det såg ut i en samling av människor, som en dag för 500 år sedan skränade på ett torg efter frihet och icke visste att alla bära nyckeln till frihetens dörr i sina fickor.
Den talande filmen.
Den talande filmen presenterades den 13 december i Vinterpalatset inför en särskilt inbjuden publik, bestående av pressmän, skådespelare m. fl.
Sanningen att säga, upplöste sig spänningen i — intet.
Bäst gjorde sig det enklaste stycket, en Gaumonts tupp, som då och då vände sig mot publiken med ett högljutt galande Mot galandet var ingenting att anmärka.
Nästa talande film var Banjospelaren, som slog på sitt instruments strängar, medan tonerna vällde fram från grammofonen bakom filmduken. Rörelser och musik gingo även här ihop, men tonerna hade en mycket tråkig klangfärg.
De sista, något mera invecklade numren, ett telefonsamtal och en Gröna Lundsvarieté, voro däremot rent misslyckade. Telefonsamtalet försiggick på franska och varietédirektören talade på tyska — så mycket kunde man urskilja, men för övrigt var det omöjligt att få någon uppfattning av den konversation som fördes. Härtill bidrog framför allt ett besynnerligt talljud i grammofonen. Att musiken spelade hela tiden — ehuru naturligtvis mycket svagt — var också störande. Vore det inte bättre att slopa musiken vid »talande» films?
275
Källa: Project Runeberg ·
