Sida 293
BORGGÅRDSTALET.
RE
KONUNCENS TAL
på inre Borggården den 6 februari 1914.
I vedlige män av Sveriges bondestam!
Jag bringar Eder av hjärtat Mitt kungliga tack, för att I från allt Sveriges rike, undan vardagslivets id och ävlan, till fosterlandets välfärd i dag stämt möte inför Mig på Stockholms slott. Jag tackar även alla de tusenden, som eljest givit uttryck åt samma fosterländska sinnelag, som fört Eder hit. Det standar, som Jag mottagit ur Edra händer, skall för Mig alltid förbliva ett kärt och dyrbart minne av denna dag och dess innebörd.
I haven kommit för att säga Eder mening angående rikets vidmakthållande och vården om dess höghet. I ären här för att med Mig göra allom veterligt, att intet krav är för högt och ingen börda för tung, då det gäller bevarandet av vår urgamla frihet och tryggandet av vår framtida utveckling.
Från tider så fjärran, att de höljas i sagans dunkel, har detta rikes byggnad vilat på grundvalen av det fast och orubbligt sammangjutna förtroendet mellan konung och folk. I veten ock, att detta innerliga samband allena varit mäktigt att med Gud göra de svenske berömliga framför andra folk och giva dem kraft att kämpa och segra i striden för rätt och sanning. I tider av nöd har också Sveriges allmoge varit den klippa, på vilken konungen i trygghet kunnat förlita sig. Och Jag känner, att även Jag har ett rum i Edra hjärtan. I såväl goda som onda tider håller bandet mellan konung och folk och skall med Guds hjälp aldrig brista.
Vår tid är allvarlig. Det gäller nu, likasom fordom, att vårda det arv vi mottagit av våra fäder, och som ubppbyggts med deras arbete och blod. Det gäller även att rätt förvalta det pund, som blivit oss anförtrott, och förkovra det — oss till gagn, men ingen till skada. Häri ligger vår gemensamma plikt i nutiden — för framtiden. Det är känslan härav, som fört Eder hit. Det är oron för fosterlandets säkerhet, som i dessa vinterdagar kommit Eder att lämna Edra lugna boningar. Det är kravet på en fast grund för rikets framtid, som ti detta ögonblick förenar Edra frejdade landskapsfanor under Svea rikes kungsflagga, som blåser häruppe över oss alla.
Så haven I inför Mig uttryckt Eder bestämda önskan att se landets och folkets förnämsta livsfråga snarast möjligt slutgiltigt löst, och I haven förklarat
Eder redobogne och villige att åtaga Eder de bördor och bringa de offer, som därmed äro förknippade. Intet kan för en konung vara mer dyrbart än att från folkets egna läppar mottaga vittnesbörden om dess håg och vilja att skänka honom sitt trofasta stöd vid utövandet av hans ofta tunga, konungsliga plikt. Ingen konung, som före Mig burit Sveriges krona, har i samma mått som Jag åtnjutit förmånen att på denna plats stå ansikte mot ansikte med menige Sveriges allmoge och höra dess röst. Medvetandet om Edert orubbliga förtroende till Eder konung gör Mitt kungliga värv visserligen dubbelt ansvarsfullt, men på samma gång lättare att fullgöra, och Jag lovar att icke svika Eder. I kunnen vara förvissade, att Jag aldrig ämnar dagtinga med Min övertygelse om vad Jag i fråga om värnandet av fäderneslandets självständighet anser rätt och nyttigt.
De saknas visserligen ej inom vårt land, som hysa den meningen, att frågan om övningstiden för intanteriet icke nu bör lösas, men Jag delar ingalunda denna uppfattning; tvärtom har Jag samma åsikt, som I för Mig nyss uttalat, nämligen att försvarsfrågan i sin helhet bör behandlas och avgöras nu, ofördröjligen och i ett sammanhang. De fordringar på fälthärens slagfärdighet och krigsberedskap, som av sakkunskapen inom Min armé uppställas såsom oeftergivliga, frångår Jag icke. I veten alla, att detta betyder en utsträckt tjänstgöringstid för de värnpliktige, jämväl med hänsyn till behovet av vinterutbildning. För lösandet av sina stora uppgifter måste vidare Min flotta icke allenast vidmakthållas utan också 1 betydande mån förstärkas.
Må vi samfällt arbeta för rikets försvar! Då skall det också lyckas oss att föra denna för fosterlandet så viktiga och avgörande fråga till ett lyckobringande resultat. Jag skall, Min plikt som Eder konung likmätigt, söka visa Eder vägen för att nå vårt gemensamma mål. Följen och stödjen Mig därföre allt framgent.
Inför släkten som gått och inför släkten som komma skola vi för Gud stånda till ansvar för våra handlingar. Den Högste, som hittills hållit Sin hand över Svea rike, Han bevare nu och i kommande tider vårt land och folk!
Gud välsigne Eder alla!
Leve vårt älskade fosterland! — Leve Sverige!
Källa: Project Runeberg ·
