Sida 397
1916
Dödsdom och benådning.
Hardy Gyllenpalm berättar om mordet vid Humlegårdsgatan.
Mördarens väl förberedda plan avsåg plundring i Handelsbanken — att det i stället blev Arbetarbanken berodde på en slump.
Den 16 mars drev han omkring i trakten och kom av en slump att fästa uppmärksamheten vid banklokalen i Humlegårdsgatan 7. Han fick den tanken att gå in för att se om denna lokal skulle erbjuda några möjligheter. Ödet ville att kamrer Lundgren var ensam, medan fröken Wolf befann sig i frukostrummet. Här erbjöd sig i första ögonblicket just den situation som Gyllenpalm otaliga gånger tänkt sig som förutsättningen för att han skulle handla — och han handlade. Han studsade något då han i kamrer Lundgren igenkände ett bekant ansikte från idrottsvärlden. Han kände honom emellertid så flyktigt att han icke ens visste hans namn och han vågade sig därför på att börja förhandla om kassafacket. Han tyckte kamrern såg något överraskad ut då Gyllenpalm levererade namnet »Ivar Larsson», men tydligen hade kamrern endast ett svagt minne av att han hört ett annat namn på denna person, och så fortgick proceduren. Under trycket av spänningen kunde Gyllenpalm inte i en hast dikta en adress, utan tvangs att uppge den rätta, Kommendörsgatan 12. Därefter inbjöds mördaren att se vilket fack han skulle ha. Detta var beläget helt nära golvet. För att öppna det böjde sig kamrern djupt ner och stod ett ögonblick stilla i denna ställning med ryggen vänd mot Gyllenpalm. Situationen var sådan att den ovillkorligen utlöste en fortsatt handling hos Gyllenpalm. Han grep hastigt yxan och utförde mordet.
Även i fråga om fröken Wolfs död avviker berättelsen från den hittills kända versionen. Det var icke så att Gyllenpalm efter mordet på kamrern plötsligt mötte henne i yttre rummet och blint tog till revolvern. I verkligheten var det så att fröken Wolf i frukostrummet
hörde det buller som uppstod då kamrern föll till golvet. -
Hon steg upp och skyndade in i kassafacksrummet, där hon fick se den fasansfulla syn som mördaren och hans offer framställde. Gyllenpalm hörde ett buller bakom sig och vände sig. Då han fick se den unga flickan, drog han revolvern. Hon flydde skräckslagen och Gyllenpalm följde efter och sköt de dödande skotten. Härunder stod fröken Daug vid disken och betraktade detta oväntade drama, men hon blev till sin lycka icke observerad av Gyllenpalm. Han såg henne ej. Eljest hade han säkerligen funnit det nödvändigt att tysta ännu ett vittne.
Stadsfiskal Lidberg åtar sig allt ansvar för gjorda missgrepp.
Med avseende å det myckna klander som riktats mot detektivavdelningens personal med underkännande av dess kvalifikationer får jag förklara att därest det kan med skäl påvisas att vid spaningarna efter mördaren under de då givna omständigheterna förbiseende eller försumlighet förelegat så är all skulden min och jag får finna mig i att ta konsekvenserna.
Stockholm den 13 april 1916.
G. Lidberg.
Föreståndare för polisens detektivavdelning.
Gyllenpalm dömd till döden av rådhuss rätten. Hovrätt och Högsta domstol stadfästa dödsdomen.
Gyllenpalms nådeansökan. Till konungen!
Härmed anhåller jag underdånigst om E. K. M:ts intresse angående mina djupt beklagliga omständigheter.
Genom den verkande kraften av det andeliga helandets metod, samma som utövades av vår Mästare, och av Honom anbefalldes Hans efterföljare, är mitt fall varken juridiskt eller medicinskt rätt förstått.
Genom Guds nåd har jag lärt känna Hans Eviga Sanning och därigenom återfått mina sinnens fulla bruk.
Jag beder underdånigst att E. K. M:t måtte taga denna min förklaring i betraktande och mig i nåd befria från ansvaret, som följaktligen från nuvarande ståndpunkten både jurister och läkare ådömt mig för en i abnormt sinnestillstånd begången gärning.
Underdånigast Leonard Gyllenpalm.
Gyllenpalm benådad från dödsstraff.
Skall sona sitt brott med livstids straffarbete.
395
Källa: Project Runeberg ·
