Sida 280
Lagerqvist ...
tydning, som man möjligen skulle kunna gifva åt det förklarade lagbudet. Den autentiska lagförklaringen är en lagstiftningsakt. Den svenska R. F. (§§ 88 o. 89) föreskrifver också, att med förklaring af lagar och författningar skall förhållas på samma sätt som med deras stiftande. Samma faktorer skola sålunda enligt regeln vid sådana lagförklaringars afgifvande vara verksamma som vid de resp. lagarnas och författningarnas stiftande (jfr Lagstiftning). Autentiska förklaringar öfver civil-, kriminal- och kyrkolag kunna emellertid mellan riksdagarna afgifvas äfven under annan form och af annan myndighet. Åt Högsta domstolen har nämligen anförtrotts rätt att, när riksdag ej är samlad, meddela autentiska förklaringar af dessa lagar såsom svar på domstolars och ämbetsmäns förfrågningar om lagens rätta mening i sådana fall, som till domares åtgärd höra. Högsta domstolen kan sålunda icke på eget initiativ utfärda någon lagförklaring. Vill Högsta domstolen på begäran besluta en lagförklaring, så skall i och för beslutets fattande konungens tvänne röster alltid inhemtas i frågan, äfven om han sjelf icke är närvarande vid öfverläggningen. En af Högsta domstolen under angifna vilkor meddelad lagförklaring har visserligen för framtiden lags giltighet och må af domstolarna iakttagas och tillämpas, men dess gällande kraft kan tillintetgöras af den riksdag eller, om förklaringen gäller kyrkolag, af det allmänna kyrkomöte, som hålles närmast efter lagförklaringens meddelande af Högsta domstolen, om nämligen detta representantmöte ogillar densamma. Ett gillande behöfver deremot icke uttalas, för att förklaringen skall anses giltig för framtiden. Riksdagen skall af justitieombudsmannen underrättas om de lagförklaringar Högsta domstolen utfärdat (R. F. §§ 88, 19, 21; Instr. f. just. ombud. § 18). Lagförklaringars afgifvande af Högsta domstolen har alltid ganska sparsamt förekommit; numera, sedan riksdagarna blifvit årliga, hafva de fullkomligt kommit ur bruk. -- Genom särskildt bemyndigande i k. förordn. af d. 3 Apr. 1810 har rätt öfverlemnats åt K. M:t med Högsta domstolen att utfärda resolutioner, som innefatta rättelser och förklaringar af fideikommissförfattningar. K. H. B.
Lagförslag bildar grunden för den blifvande öfverläggningen om en lag och innehåller fröet till densamma. Ett sorgfälligt utarbetande af lagförslaget är derför i regeln afgörande för lagens duglighet. Regeringen drager i allmänhet försorg om lagförslags utarbetande, och, om representationens samtycke erfordras, för att deraf skall blifva lag, ingifves detsamma af regeringen till representationen. Enskild medlem af folkrepresentationen eger jämväl inom representationen väcka förslag till lagförbättringar, hvilka, om de leda till något beslut, af representationen öfverlemnas till konungens pröfning för att fastställas såsom lag. I allmänhet tillkommer såväl regering som riksdag rätt att ömsesidigt hos hvarandra framställa lagförslag, hvilka, i fall de af hvardera ordagrannt antagas, blifva lag (se Initiativ). Då lagförslaget blifvit hos representationen väckt, undergår det enligt åtskilliga lands statsskick förberedande pröfning i kommissioner, komitéer eller utskott, tillsatta inom representationen. Derefter göres förslaget, sådant det af utskottet blifvit framlagdt, till föremål för öfverläggning inom representationens kamrar eller, der enkammaresystem råder, inom riksförsamlingen i dess helhet. Dervid kan lagförslaget undergå ytterligare förändringar på grund af under öfverläggningen framställda förbättringsförslag, s. k. amendements. För att förekomma hvarje förhastadt beslut göres förslaget i hvardera kammaren till föremål för förnyade öfverläggningar, de efter Englands förebild i flere lands representantförsamlingar antagna s. k. läsningar, hvilka efter vissa mellantider ega rum (se Bill). Sedan förslaget sålunda blifvit antaget af den ena kammaren, öfverlemnas det till den andra för att undergå samma öfverläggningsprocedur. Så snart kamrarna, omedelbart eller efter förnyade pröfningar af de förändringar den ena gjort i den andras beslut, komma till öfverensstämmande beslut, är förslaget färdigt att öfverlemnas till regeringens pröfning och stadfästelse. Till följd deraf att med namnet lag betecknas allt hvad som inom staten ordnas på grund af representationens och regeringens öfverensstämmande beslut eller, inom det republikanska statsskicket, på grund af representationens uttalade vilja, efter det frågan blifvit underkastad båda kamrarnas pröfning och vunnit deras samfällda bifall, har derstädes begreppet lagförslag kommit att nyttjas i samma bemärkelse som i engelska parlamentet ordet bill samt innefattar alla sådana förslag, som genomgå båda kamrarna och öfverlemnas till regeringen, äfven om de ej äro lagar i egentlig mening. I Sverige innebäres i begreppet lagförslag ej annat än hvad dermed förstås i egentlig mening: förslag till rättsbud, som till sitt innehåll har karakter af lag. I afseende på lagförslags väckande gäller, att der konungen ej har ensam lagstiftanderätt, såväl konungen som riksdagen har laginitiativ, och att inom riksdagen jämte konungen enskild riksdagsman har rätt att väcka sådant förslag. Alltefter den olika beskaffenheten af de rättsförhållanden, som skola genom lag ordnas, och af hvilka lagens olika karakter bestämmes, kan behandlingssättet blifva olika. Antingen undergår förslaget, i likhet med hvad som är vanligt i tvåkammare-representation, den successiva behandlingen, så att den ena kammaren, först efter att frågan varit föremål for beredning af ett i kammaren tillsatt tillfälligt utskott, behandlar en i densamma väckt fråga om lagförbättring och fattar sitt beslut, hvarefter detta beslut meddelas medkammaren för att der upptagas till pröfning och afgöras. Detta gäller i allmänhet ekonomiska lagstiftningsfrågor, i hvilka riksdagen har blott petitionsrätt. Eller ock upptages lagförslaget, efter pröfning i ständigt eller annat för båda kamrarna gemensamt utskott, så vidt ske kan, samtidigt i båda kamrarna till pröfning och afgörande. Alltefter ämnet för lagförslaget kan det göras till föremål för beredning af konstitutionsutskottet, som handlägger grundlagsfrågor, af
Källa: Project Runeberg ·