Sida 587
Letterstedtska föreningen ...
alkohol, syfilis m. m. samt är mycket envis och kan t. o. m. öfvergå i epitelialkräfta eller kankroid (se d. o.). F. B.
Leudes, Med. Lat. (af Medelhögt. liute, folk, menniskor), ett ord, som ofta förekommer i historiska skrifter och handlingar från merovingernas och karolingernas tid, vanligtvis tillsammans med antrustiones och fideles. Det är ungefär liktydigt med det senare, men får ej förblandas med antrustioner (se d. o.), d. v. s. hirdmän. Under namnet leudes inbegrepos nämligen strängt taget alla konungens undersåtar, liksom under fideles alla, som voro skyldiga honom trohet. Man har förr velat anse leudes och fideles för konungens trotjenstemän och låntagare, men denna åsigt har blifvit grundligt vederlagd af P. R. von Roth i skriften "Das beneficialwesen". På sin höjd kan man säga, att med uttrycket leudes et fideles nostri företrädesvis menas de stormän (Med. Lat. optimates), med hvilka konungarna öfverlade om vigtigare ärenden, och som genom sin rikedom, sin makt och sitt anseende höjde sig öfver det öfriga folket. S. F. H.
Leufsta [löfsta]. Se Löfsta.
Leuhusen [lehusen], Amalia Aurora Adelaide, dotter till skalden J. D. Valerius, sånglärarinna, målarinna, född i Stockholm d. 1 Dec. 1828, reste 1852 till Dresden för att kopiera utmärkta mästares taflor och studerade sedan sång för Fanny Schäfer i Leipzig och Rellstab i Berlin samt uppträdde på konserter i Berlin och Frankfurt am Main. Hon gifte sig 1858 med dåv. kaptenen vid flottan friherre Axel Reinhold Leuhusen och bosatte sig i Göteborg, der hon egnade sig åt sångundervisning. Under utländska resor fortsatte hon sina studier i sång för Wartel i Paris och i målning för Lindenschmidt i München. 1870 bosatte hon sig i Stockholm och undervisade flere sångelever, hvilka sedan vunnit ryktbarhet. I synnerhet gjorde hon sig ett namn, då hon "upptäckte" och till ytterligare utbildning i Paris befordrade Kristina Nilsson. 1872 blef hon ledamot af Musikaliska akademien. 1874 studerade friherrinnan L. åter målning, under Marshall i Dresden och Florens, och hon har under senaste åren egnat sig hufvudsakligen åt nämnda konst. Flertalet af hennes taflor och porträtt torde finnas i Göteborg. En kopia af henne, Judit (efter Varotari), tillhör denna stads museigalleri. A. L.
Leuk [löjk], Fr. Loëche-la-Ville, småstad i schweiziska kantonen Valais, vid högra stranden af Rhône och jernvägen till Genève (Simplon-banan). 1,411 innev. (1880). Omkr. 10 km. n. om staden ligger vid Dala och foten af det nästan lodräta Gemmi, i en ovanligt storartad alpnatur, 1,415 m. öfver hafvet, badorten Leukerbad (Fr. Loëche-les-Bains), bebodd af endast 650 pers., men under den korta sommaren mycket besökt af schweizare, fransmän och italienare till följd af sina varma källor. Dessa äro 22 till antalet och variera betydligt med afseende på sammansättning och temperatur, men innehålla i allmänhet en större halt af kolsyrad kalk och magnesia. Den hetaste och starkaste är Lorenz-quelle (51° C.), som underhåller de flesta baden, och hvars vatten man låter stå natten öfver för att afkylas, innan det begagnas. Patienterna sitta merendels flere timmar i badet, fördrifvande tiden på hvarjehanda sätt. Badorten, som flere gånger förstörts af laviner, är nu skyddad mot sådana genom en stark vall på östra sidan.
Leukadeni (levk-; af Grek. levkos, hvit, och aden, körtel). Se Lymfosarkom.
Leuksethiopes (levk-; Lat., af Grek. levkos, hvit, och aithiops, neger). Se Albinism.
Leukas [lev-] l. Leukadia, nu Levkada l. Hagia (Santa) Maura, en af Joniska öarna vid Greklands nordvestra kust. Ursprungligen var L. genom ett smalt näs förenadt med Akarnanien, Greklands vestligaste landskap. Såsom äldsta innebyggare nämnas leleger och teleboer, hvilka der sägas hafva egt en väl befäst stad, Nerikos l. Neritos. Omkr. 640 f. Kr. grundades på östra kusten af korintiska nybyggare en ny stad, Levkas (nu Amaxichi), till hvilken innevånarna i den äldre staden öfverflyttades. Dessa nybyggare genomgräfde det smala näset och förvandlade sålunda L. från halfö till ö, ehuru den fortfarande medelst en bro stod i förbindelse med fastlandet. Den gräfda kanalen synes dock med tiden hafva igenslammats och återställdes förmodligen af romarna. För tredje gången har detta skett, näml. i vårt århundrade; men den icke synnerligen breda kanalens djup är så ringa, att endast smärre farkoster der kunna passera. Ön är till större delen uppfylld af kalkberg, hvilkas hvita, mot hafvet tvärbrant stupande hällar gifvit den dess namn, hvilket på svenska kan återgifvas med "Hvitö". Mot s. utskjuta dessa berg i klippudden Levkatas (nu Kap Dukato), på hvars topp ännu skönjas ruinerna af ett Apollotempel. Från denna klippa störtade sig enligt en sägen skaldinnan Sapfo i hafvet, då hon såg sin kärlek till Faon obesvarad. Många andra sägas under forntiden hafva följt hennes exempel, deri sökande ett botemedel för kärleksqval. -- I politiskt hänseende har L. under senare tid delat de öfriga Joniska öarnas öde. För närvarande bildar ön inom konungariket Grekland en egen eparki (förvaltningskrets), hörande till nomarkien Korfu. Arealen är 285 qvkm. och innevånarnas antal 23,083 (1879). A. M. A.
Leukemi (levk-emi; af Grek. levkos, hvit, och haima, blod) l. leukocytemi (af Grek. levkos, kytos, ihålighet, och haima), med., en af Virchow och Bennet nästan samtidigt (på 1840-talet) upptäckt sjukdom i de blodberedande organen, hvarigenom blodet öfverfylles med hvita blodkroppar, under det de röda aftaga, så att, då i normalt blod de röda och de hvita blodkropparnas antal förhåller sig i medeltal som 400 à 500 till 1, de hvitas antal kan i leukemien blifva lika med eller t. o. m. större än de rödas. Det relativa förhållandet mellan båda förändras dels genom de hvita blodkropparnas absoluta tillväxt i antal, dels genom de rödas minskning, så att, då normalt blod håller omkr. 5 mill. röda blodkroppar på en kbmm., deras antal i denna sjukdom ofta nedgår till 1/2 mill. Efter
Källa: Project Runeberg ·