Stjernverlden

4

abstraktion. Det som iakttagelserna omedelbart tyckas gifva vid handen talar afgjordt for de gamles åsigt, och dessutom uppställa sig för den oinvigde i början en mängd svårigheter eller skenbara motbevis för antagandet af den rätta åsigten: det förefaller orimligt att jorden kan vara klotformig eller åtminstone att hon i sådant fall skulle kunna vara bebodd rundt om, likaså att hon kan svänga rundt en axel, ty vi skulle ju då ibland bli stälda nästan upp och ned, vidare att jorden sväfvar fritt i verldsrymden, emedan hon för att ej »falla nedåt» skulle behöfva ett underlag att hvila på o. s. v.

Alla de förhållanden (jordens form, storlek, fria läge i verldsrymden och rörelser), som för en riktig uppfattning af jorden kräfva en utredning, äro med hvarandra nära förbundna. En del af de bevis, som anföras för ett af dem, är på samma gång belysande för de öfriga: Jordens rörelse kan ej rätt uppfattas förr, än det blifvit visadt, att hon ej är i behof af ett underlag; men det fria läget kan ej fattas annorlunda än i samband med förutsättningen af rörelse o. s. v.

Hvad som hufvudsakligen hindrar oss att genast rätt bedöma jordens form är ej annat än den omständigheten, att vi äro för nära in på henne. Derigenom hindras vi att i en blick omfatta hela jordkroppen, hvilket ju ej är förhållandet då vi betrakta t. ex. solen eller månen. Det säges, att jorden är klotformig, men att detta ej i strängaste mening kan vara fallet, är tydligt, emedan vi ju på hennes yta märka ojemnheter: höjder och dalar. Likväl äro dessa — som senare skall visas — af mycket ringa storlek i jemförelse med hela jordkroppen, och derför kunna vi helt och hållet frånse dem. Äfven månen har ju på sin yta dylika ojemnheter, som äro i förhållande till hans storlek betydligare än dem på jorden, och likväl kan ju månen i stort sedt anses som klotformig. Men just dessa ojemnheter på jorden synas oss ganska stora på grund af vår stora närhet till jorden, och de skymma blicken, så att vi ha svårare att bedöma jorden i sin helhet: vi »se ej skogen för bara träd».

Visserligen är det ej möjligt att förflytta sig på ett större afstånd utanför jorden, hvilket ju eljes skulle vara det enklaste medlet att på en gång få frågan klart utredd. Men samma fördel kan vinnas genom iakttagelser vid månförmörkelser. En sådan uppkommer nemligen (se fig. 1) på