Stjernverlden

Allt efter variationens storlek och förlopp har man indelat de föränderliga stjernorna i 5 klasser. Den första klassen omfattar nya stjernor, af hvilka Tycho Brahes stjerna i Cassiopea är den mest bekanta. Till den andra klassen höra långperiodiska föränderliga stjernor. De visa mycket oregelbundna men stora ljusvariationer, som omfatta flere månader, stundom år. Ett exempel på en dylik stjerna är o Ceti, också kallad Mira = den underbara, som varierar mellan första och nionde storleken på nära ett år. Dess variationer äro mycket oregelbundna. Den tredje klassen omfattar stjernor med små och oregelbundna förändringar, såsom a Cassiopejse, a Orionis m. fl. Den fjerde klassen innefattar stjernor af kort period och regelbundna förändringar. Hit höra fi Lyrse, som förändras på 13 dagar mellan 3:dje och 4:de storleken, d Cephei m. fl. Slutligen höra till femte klassen några mycket egendomliga föränderliga stjernor, som likasom variablerna af föregående klass hafva regelbundna förändringar af kort period, men skilja sig från dessa genom det sätt på hvilket förändringarna försiggå. De förblifva nämligen nästan under hela perioden oföränderliga, tills de plötsligt på några få timmar aftaga i ljusstyrka, för att derefter på lika lång tid återgå till sin förra storlek. Den märkligaste af dessa variabler är fi Persei, vanligen kallad Algol.

Orsaken till variationen i stjernornas ljusstyrka anser man ligga i: 1) gasexplosioner (nya stjernor); 2) fläckar på stjernornas yta, som periodiskt till- och aftaga i storlek och antal, såsom fallet är med vår sol; 3) en rotation hos stjernan, som periodiskt låter oss se olika starkt lysande partier af ytan (fjerde klassen); 4) en mörk drabant, som kretsar kring stjernan och under några timmar delvis döljer den för våra blickar. Så torde man med all säkerhet få förklara den sista klassen af föränderliga stjernor, den s. k. Algolgruppen.

5. Dubbelstjernor. Redan för blotta ögat märker man att stjernorna äro på några delar af himlen ordnade i grupper af större eller mindre utsträckning. En sådan stjernsamling i stort är vintergatan, af mindre grupper märka vi Plejaderna m. fl. Ännu oftare förekommer det emellertid att stjernorna förekomma tillsammans parvis 2 och 2, och en sådan grupp af två stjernor kallar man en dubbelstjerna. Likväl böra vi tillägga, att man gifver detta namn endast