Sida 89
83
4. Märkliga stora kometer. Äldre historieförfattare omnämna i sina krönikor ofta kometer, som till sitt utseende varit mera än vanligt uppseendeväckande. Bland dem förekomma många som t. o. m. varit synliga på dagen. En sådan var t. ex. den som Seneca omnämner från år 146 f. Kr., »lika stor som månen och skingrande nattens dimmor». År 43 f. Kr. syntes strax efter Caesars mord vid full dager en komet, som romarne trodde vara kommen för att hemta Caesars själ. Flera dylika exempel kunde uppräknas.
Äfven på de sista årtiondena har man flere gånger haft tillfälle att observera ovanligt stora och märkliga kometer. En af de mest bekanta är den stora Donatiska kometen, som finnes aftecknad i fig. 24.
En annan mycket intressant komet är den stora kometen 1861, af hvilken vi längre ned återgifva en teckning. Den syntes första gången den 30 Juni nämda år strax efter solnedgången. Från dess guldgula, starkt lysande kärna utgingo en mängd raka, strålformiga bihang, som kunde följas flere grader från kärnan, ehuru skymningen ännu var ganska märkbar. Men ändå mera märkligt än dess utseende är, att vi vid samma tillfälle formligen befunno oss midt in i kometens svans. Redan åtskilligt i dess utseende bragte några observatörer på denna tanke, och en senare räkning visade att så verkligen var fallet. Någon slags olägenhet af denna »kollision» märktes icke och märkvärdigt är att t. o. m. på de magnetiska instrumenten ej visade sig någon perturberande inverkan.
På de sista 10 åren ha vi haft ovanligt god tur att få se stora och ur många synpunkter lärorika kometer. Under åren 1880—1882 visade sig ej mindre än fem ståtliga kometer, af hvilka åtminstone två voro synliga i Sverige. Den utan jemförelse intressantaste af alla var den stora »Septemberkometen 1882», som hösten 1882 samt en stor del af det följande året var synlig strax före solens uppgång. Den är märkvärdig redan genom den bana den beskref kring solen, i det den i perihelium, d. v. s. när den var solen närmast, så att säga snuddade vid sjelfva solytan; dess afstånd från denna var i sjelfva verket mindre än solens radie. Detta erhåller ökadt intresse derigenom, att det lyckats tvenne observatörer på olika delar af jorden att med ögonen, ej blott med räkning,
