Sida 41
35
April på en måndag och påsksöndagen inträffar den 21 April. Det derpå följande året 1890 är påskterminen den 4 April, 1891 den 24 Mars o. s. v.
Detta sätt att beräkna påsken är ännu det enda använda. Emellertid kan det mycket väl inträffa att den enligt tab. IV. beräknade påskterminen skiljer sig ganska mycket från tiden för den verkliga fullmånen, men den har i stället den fördelen att kunna mycket lätt beräknas,
5. Förslag till ny kalender. Innan vi lemna detta kapitel torde det icke vara olämpligt att nämna ett par ord om ett förslag till ny kalender, som nyligen blifvit framstäldt af ett astronomiskt sällskap (société Flammarion) i Paris. Det är förnämligast tvenne fördelar denna reform vill vinna, nämligen 1) en rationelare bestämning af månadens längd, 2) att ett visst datum alltid infaller på samma veckodag Detta ernår sällskapet genom följande förslag: Af årets 365 a 366 dagar afskiljas nyårsdagen och skottdagen och äro utan datum, de öfriga 364 dagarne fördelas på 52 veckor och 4 qvartal med 91 dagar eller 13 veckor i hvarje. Hvarje kvartal delas i 3 månader, så att den första får 31 dagar, de båda andra 30. Derigenom vinnes ej blott, att hvarje datum infaller på en bestämd veckodag, utan äfven att inom de 4 kvartalen veckodag och datum motsvara hvarandra. — De fördelar, som användandet af denna kalender skulle medföra för affärslifvet o. s. v., äro ögonskenliga, men det torde vara mer än tvifvelaktigt, att den någonsin kommer att införas.
Kap. III. Planetsystemet.
Om vi under flera på hvarandra följande aftnar betrakta det klara himlahvalfvet, och dervid med någon uppmärksamhet iakttaga stjernornas lägen, så finna vi lätt, att man af dessa lysande punkter kan särskilja tvenne olika slag. De flesta stjernor synas vid alla tillfällen intaga samma läge i förhållande till hvarandra, men några finnas, som från det ena tillfället till det andra förändrat sin plats på himlahvalfvet. De förra kalla vi fixstjernor, de senare i allmänhet planeter, hvilket ord på svenska betyder irrstjernor. Vi skola visserligen senare finna, att ej heller fixstjernorna äro fasta,
