Sida 72
66
öfver planetytan. Fig. 20 visar oss ett sådant tillfälle. Den högra bilden visar oss tvenne månar, samtidigt projicierade mot ytan, i tvenne olika lägen. Vi anmärka att månarne vid ena tillfället (nära kanten) synas ljusare än vid det andra. Detta beror derpå att planetytan ej öfverallt är lika ljusstark, utan dunklare mot kanterna. Förmörkelserna af Jupiters månar äro af vigt bland annat för sjömän, som med deras hjelp kunna bestämma longituden på sjön. Det var ock dessa som först genom dansken Römer ledde till upptäckten af ljusets hastighet.
9. Saturnus fo. Saturnus med sin ring är till sin beskaffenhet och sitt utseende den ojemförligt intressantaste af alla planeterna. Genom tillvaron af ringen skiljer den sig till sin karakter från alla andra kända planeter.
Saturnus sjelf är bekant så lång tid tillbaka, som man kan säga att astronomin såsom vetenskap har existerat. För blotta Ögat synes den som en stjerna af första storleken, i bland något ljusstarkare, i bland något svagare, beroende på afståndet. Efter teleskopets upptäckt har man sorgfälligt studerat dess yta. Tar man i betraktande dess stora distans från oss, må det ej förvåna, att man på densamma ej lyckats upptäcka särdeles mycket; men det har dock vid några tillfällen varit möjligt att observera några visserligen snart försvinnande fläckar på ytan, och genom dessa har man ock kunnat bestämma tiden för dess rotation. Enligt de sista och sorgfälligaste observationerna belöper sig denna till 10h 14m, således ungefär detsamma som för Jupiter. Vi anmärka emellertid, att man utom dessa fläckar, som äro svåra att observera, nästan alltid på Saturnus' yta kan varseblifva några svarta parallela streck, likasom på Jupiter, men betydligt svagare.
För så vidt man af hittills gjorda observationer kan döma, synes Saturnus' konstitution vara fullkomligt likartad med Jupiters. Mycket troligt är att den såsom Jupiter är glödande, om också svagt, och således befinner sig på ett långt mindre framskridet utvecklingsstadium än någon af de inre planeterna.
Saturnus afviker ännu mera från klotformen än Jupiter; dess ekvatorsradie förhåller sig till polarradien som 9 till 8.
Saturnus ring eller rigtigare ringsystem upptäcktes först
