Sida 86
80
är relativt mycket ringa. Af 258 kometer, hvilkas banor äro oss bekanta, finnas endast 12, hvilkas återkomst man hittills har observerat.
Kometernas antal är säkerligen mycket stort. Kepler ansåg att kometerna simmade omkring i verldsrymden såsom fiskarne i hafvet, och denna jemförelse torde antagligen ge oss en ganska rigtig föreställning om deras förekomst. Det är nämligen tydligt, att vi endast kunna se en ringa bråkdel af alla de kometer, som förekomma inom planetsystemet. För att en komet skall kunna vara synlig för oss, fordras ej blott, att den skall befinna sig mycket nära jorden, utan äfven att den skall befinna sig i solens närhet, då den rika ljusutveckling, som möjliggör kometernas synbarhet, först eger rum då kometens afstånd från solen är mycket ringa. Det är sålunda endast 16 kometer, som man lyckats observera på ett afstånd från solen större än Marsbanans radie, då vi deremot inom denna krets lyckats observera Öfver 700. Då vi besinna, att Neptunus rör sig på ett afstånd mera än 18 gånger större än Mars, så kunna vi göra oss en ungefärlig föreställning om kometernas stora talrikhet.
2. Endast ett ringa antal af de kometer, som komma inom synhåll för våra instrument, äro emellertid synliga för blotta ögat. I medeltal kan man utan tub observera en komet hvart tredje år. Sedan Kristi födeke hafva i rundt tal 500 kometer blifvit sedda med blotta ögat. Nu för tiden, då man gjort kometsökandet till en formlig sport, i hvilken t. o. m. »skottpenningar» icke saknas (en amerikanare har utsatt ett pris för hvarje ny upptäckt komet), upptäckas hvarje år flera, stundom ända till 8 kometer, af hvilka dock, såsom nämdt, de flesta äro osynliga för blotta ögat. Sådana kometer kallas teleskopiska. Så t. ex. äro för närvarande (Oktober 1888) ej mindre än 5 dylika kometer samtidigt synliga och föremål för astronomernas trägna observationer.
Särskildt förtjenar anmärkas att alla periodiska kometer (med ett undantag) äro teleskopiska. Detta är af vigt vid förklaringen af kometernas härstamning.
3. Kometernas utseende. I allmänhet kan man hos en komet särskilja trenne till utseendet skilda delar: kärna, hölje och svans.
Kärnan, då den finnes, utgör den ljusstarkaste delen af
