Sida 9
blir derför i regeln kändt med en jemförelsevis mycket hög grad af visshet. Noggrannheten eller visshetsgraden i de iakttagelser, som göras i astrofysiskt syfte kommer uppenbarligen att i många fall stå långt efter den, som vinnes vid den rent astronomiska forskningen. Astrofysiken nödgas ej sällan tillgripa hypoteser, af ibland större, ibland mindre grad af sannolikhet.
Ehuru sålunda visserligen den egentliga astronomien och astrofysiken ha sina särskilda områden, utesluter dock icke detta att de kunna hafva mycket gemensamt.
Jorden såsom verldskropp. — Himmelens allmänna fenomen.
Såsom utgångspunkt för undersökningen af verldskropparnas rörelser och öfriga inbördes förhållanden är det nödvändigt att undersöka vår egen bostad jorden i hennes egenskap af verldskropp. Som bekant rådde hos de gamle den föreställningen, att jorden hvilade orubblig i verldens medelpunkt och att hela himmelen med sina stjernor hvälfde rundt om jorden. I motsats dertill ser nutiden i vår jord en bland de planeter, som kretsa kring solen, och i solen en bland ett utomordentligt stort antal andra solar, hvarigenom således jorden intager en ganska anspråkslös ställning i verldsalltet i stället för att vara det helas medelpunkt, och den för hvilkens skull det hela har kommit till.
Det har icke varit en endes verk eller en enda tidsålder förbehållet att uppvisa, att jorden är en planet, utan detta utgör den långsamt mognade frukten af århundradens mödosamma sträfvanden. Många gamla föreställningar måste rifvas ned och många nya förhållanden uppdagas för att ett sådant resultat skulle kunna vinnas.
Vi veta nu, att jorden är en nära klotformig, i verldsrymden fritt sväfvande kropp, som dels under loppet af ett dygn vänder sig ett hvarf kring sig sjelf eller kring sin axel och dels under ett år går ett hvarf i en bana omkring solen. Detta är likväl långt ifrån ett omedelbart resultat af iakttagelserna, utan fastmer har härvid krafts en hög grad af
