Sida 66
60
På grund af tillvaron af dessa fasta fläckar har det varit lätt att med stor säkerhet bestämma Mars' rotationstid. Den är något längre än jordens och uppgår till 24h 37m.
Schiaparellis och andras observationer visa, att Mars med säkerhet är omgifven af en atmosfer. Denna är likväl betydligt tunnare än jordens, hvilket framgår af det sällsynta förekommandet af moln i densamma. Emellertid hafva moln vid åtskilliga tillfällen observerats, som bortskymt större eller mindre delar af Mars' yta.
Ehuru Mars befinner sig på ett afstånd från solen l 1/2 gånger större än jordens, och således solvärmet der är mer än dubbelt svagare än här, synes likväl klimatet vara relativt ganska mildt. Det synes t. o. m. som om temperaturen på större delen af Mars' yta sällan skulle sjunka under noll.
Mars har tvenne månar, hvilka först upptäcktes af en amerikansk astronom Hall år 1877. De äro ytterst ljussvaga, så att de endast kunna observeras i de största instrument. De röra sig med en utomordentlig hastighet, i det den yttre, Deimos, gör ett hvarf på 30h 18m, den inre, Phobos, på endast 7h 39m. Deras afstånd från Marscentrum äro resp. 23,000 och 9,400 km., d. v. s. respektive 17 och 40 gånger mindre än vår månes. Som Mars' rotationstid ligger emellan de båda månarnes omloppstider, komma vi till den egendomliga slutsatsen, att en invånare på Mars, om någon finnes, måste se den ena månen, Phobos, gå upp i vester och ned i öster och detta tvenne gånger under ett Marsdygn, under det att den andra, Deimos, visserligen går upp i öster och ned i vester, men behöfver öfver 5 dygn för att synas beskrifva ett hvarf på himlen.
7. Småplaneterna. Vi hafva förut omnämt, att rymden mellan Mars och Jupiter är befolkad med en oräknelig skara små himlakroppar, af hvilka vi för närvarande känna 278, och som man kallat småplaneter eller asteroider. Historiken om deras upptäckt är särdeles intressant. Vi erinra oss från inledningen till detta kapitel en egendomlig minnesregel, kallad Bodes lag, med hvilken planeternas afstånd från solen kunde approximativt beräknas. Denna återgaf mycket nära de värden, som erhållits på planetafstånden, men på ett ställe fans en egendomlig lucka. Enligt den Bodeska lagen skulle nämligen på ungefär 3 gånger jordens solafstånd, således emellan Jupiter och Mars, finnas en planet, hvilken
