Sida 7
STJERNVERLDEN.
Redan sedan flere årtusenden, ja med visshet före mensklighetens egentliga historiska tid hafva företeelserna på himlahvalfvet utgjort föremål för mer eller mindre systematiserade iakttagelser, och man kan derför äfven från denna aflägsna forntid datera astronomiens egentliga upphof. Vissa observationer, som blifvit anstälda för omkring 4000 år sedan, och de ur dem härledda resultaten äro till och med af den beskaffenheten, att de utvisa dels att redan då en astronomisk vetenskap funnits till och dels äfven att långt tidigare iakttagelser blifvit gjorda och sorgfälligt antecknade.
Vid jemförelse mellan den gamla tidens astronomi och våra dagars, skall man likväl lätteligen finna, att en skilnad finnes ej blott till graden af utveckling utan äfven till målet och innehållet. De gamle sågo i stjernorna blott de lysande punkter, som te sig för ögat, och syftet med deras observationer var blott att kunna verkställa en uträkning för en förfluten eller en kommande tid af stjernornas plats på himlahvalfvet. För att geometriskt utreda rörelsernas beskaffenhet och derigenom möjliggöra denna uträkning uppstälde man olika så kallade »verldssystem» eller hypoteser om anordningen i verldsrymden.
Den nyare astronomien afser visserligen äfven att för gångna eller kommande tider genom räkning framställa gången af fenomenen på himlahvalfvet, men är icke tillfreds med obevisade hypoteser om rörelsernas anordnande, utan uppställer en allmän grundprincip, ur hvilken såsom ovilkorliga konsekvenser lagarna för rörelserna måste framgå.
Ur denna grundprincip framgår derför den egentliga astronomiska teorien, som utgör en på matematiska grunder gjord utveckling af densamma. Ur de astronomiska observationerna hemtar astronomen material för att kunna tillämpa teorien på himmelsfenomenen och för att kunna verifiera
