Stjernverlden

2

densamma. För observationers anställande betjenar sig astronomen af en mångfald olika mätningsinstrument, vid hvilka — i jemförelse med äldre tider — den skilnaden gör sig mest märkbar, att tuber nu nyttjas för att förstärka synen och öka noggranheten. Men dervid framstå en del föremål helt annorlunda än vid betraktandet med blotta ögat: vissa stjernor synas ej blott såsom lysande punkter, utan visa skifvor liksom solen och månen. De framställa sig sålunda såsom himmelskroppar, hvilka jämte den förut iakttagna rörelsen äfven hafva en rörelse kring sig sjelfva (en rotationsrörelse). Teorien har derigenom fått ett utvidgadt fält; men derjemte lemnar tuben äfven medel till en granskning af ytans beskaffenhet hos de i fråga varande himmelskropparna. Den undersökning af det fysiska tillståndet på dessa verldskroppars ytor, till hvilken början härmed är gjord, fullständigas med hjelp af flere andra slags instrument, och dermed har en gren af den astronomiska vetenskapen tillkommit, hvilken i äldre tider ej kunde utgöra mål för forskningen.

Den nyare astronomien innefattar derför två hufvudgrenar: den egentliga astronomien, hvilkens mål är att utforska lagarna för verldskropparnas rörelser, och astrofysiken, som har till uppgift att undersöka himmelskropparnas fysiska beskaffenhet. För dessa båda vetenskaper är sålunda målet såväl som äfven medlen olika.

Astronomien drar sina konsekvenser på matematisk grundval och resultaten äro derför vissa i samma mån som observationsmaterialet kan anses felfritt. Detta senare består hufvudsakligast i mätningar af vissa vinklar på himlahvalfvet för bestämmandet af stjernornas skenbara platser. De instrument, som dertill begagnas, äro bragta till en hög grad af fullkomning, och iakttagelserna anordnas så, att de oundvikliga felen i möjligaste grad måste oskadliggöras. Dock återstå alltid mätningsfel — om än mycket små — och man söker genom tillämpandet af sannolikhetsräkning för hvarje särskild observation bestämma det sannolika fel som riskeras. Det fel, som i de genom teorien ur observationerna härledda resultaten äfventyras, kunna derefter äfven bestämmas. Hvad som tillhör den egentliga astronomien — bestämmandet af afstånd, banor i verldsrymden, massor, storlekar m. m. —