Stjernverlden

detta fasta inre har en ofantligt hög temperatur, så hög, att säkerligen alla dess beståndsdelar skulle öfvergå i flytande form, om de ej genom sammanpressningen genom de ofvanför liggande lagrens tyngd blefvo tvingade att förbli fasta.

5. Månen ©. Månen befinner sig på ett afstånd från jorden lika med 60 jordradier, 400 gånger mindre än solens afstånd. Dess diameter är 1/4 af jordens, dess volym 50 gånger mindre än jordens, men dess massa är endast 1/80 af jordens massa, hvaraf följer att dess täthet är ungefär hälften af jordens eller något mer än 3 gånger vattnets.

Af de många märkliga egenskaper, som månens rörelse företer, finnes ingen mer märklig än den, att månen ständigt vänder mot jorden en och samma hälft af sin yta. D. v. s. att samtidigt med att månen beskrifver ett hvarf kring jorden, gör den ock ett hvarf kring sin egen axel. Detta fenomen, som man vore frestad betrakta blott såsom en högst sällsam tillfällighet, är emellertid en nödvändig följd af månens form. Denna är nämligen ej rund, utan oval, och detta så att den förlängda delen af månen pekar mot jorden. Vi kunna då förstå, att om den förlängda månaxeln ej pekade precis mot jorden, så skulle jordens attraktion söka föra densamma i detta läge. Det är samma förhållande som med en pendel, hvilken på grund af jordens attraktion ständigt är rigtad mot jordens medelpunkt. Föra vi den ur detta läge, sträfvar jordens attraktion ständigt att återföra den i samma lodräta ställning.

Vi kunna emellertid varseblifva något mera än hälften af månens yta. Detta förhållande kallar man månens libration. Det beror dels derpå, att en observatör kan förflytta sig på jordens yta, och dervid iakttaga något olika partier af månen, dels ock på jordens rotation, genom hvilken månen kan observeras från något olika punkter i rymden. Härtill kommer, att under det månens rotation kring sin axel försiggår fullkomligt likformigt, så rör den sig deremot med ganska olika hastighet i olika delar af sin bana, och deraf följer, att vi kunna blifva i tillfälle att ytterligare observera åtskilliga partier af ytan. Inalles kunna vi se 4/7 af månytan, och endast 3/7 äro således osynliga.

Vi meddela på nästa sida en karta öfver månen sådan den visar sig i en vanlig operakikare. Sedan gammalt har