Sida 53
47
haf omgifvande den öfriga solkroppen. De väldiga vågorna på detta haf utgöras af protuberanserna.
Solfläckarne bildas af gaser, som på grund af afkylning starkare absorbera solljuset, och derföre i förhållande till den öfriga ytan synas mörka.
Slutligen bildar den lättaste af alla gaserna, det obekanta ämnet koronium, uppblandadt med fint fördelade fasta ämnen, den s. k. koronan, som man lämpligast bör ge namn af solens atmosfer.
2. Merkurius §. Emellan solen och jorden befunno sig tvenne planeter, Merkurius och Venus. En följd af detta deras läge är att de för en åskådare på jorden (eller någon af de yttre planeterna) synas följa solen i dess lopp och aldrig kunna aflägsna sig mer än några grader från henne. Merkurius kan ej synas längre än högst 23° från solen och kan derföre endast observeras strax efter solnedgången (högst 1 1/2 timme) eller omedelbart fore solens uppgång. I Sverige är det på den grund mycket svårt att någonsin få tillfälle att med blotta ögat se Merkurius, ehuru den på grund af sin närhet till solen strålar med en ganska stark glans. T. o. m. en så ifrig observatör som Kopernikus fick aldrig se densamma, oaktadt ifriga bemödanden.
Som planeterna endast synas lysande på den sida af deras yta, som är vänd mot solen, ser en observatör på jordytan Merkurius än i form af en smal skära, än halfmånformig, än helt och hållet rund. Vi bli i tillfälle att närmare beskrifva dessa faser när vi tala om Venus.
Man har tid efter annan sökt efter några fläckar eller ojemnheter på Merkurius1 yta, för att med deras tillhjelp möjligen kunna bestämma dess rotationstid m. m. I allmänhet dock fruktlöst. En ifrig observatör af planeterna, en tysk borgmästare vid namn Schröter, som egnade sina lediga stunder åt astronomin, är nästan den ende, som lyckats upptäcka eller trott sig upptäcka något dylikt. Ur observationer på en liten inskärning i Merkurius' kant har han bestämt dess rotationstid till 24h 5m, men som den nyare tidens stora instrument ej lyckats konstatera denna observation, är resultatet temligen tvifvelaktigt.
Detsamma måste man säga om de antydningar till en atmosfer, som man då och då trott sig finna hos Merkurius.
