Stjernverlden

46

solljuset måste utsändas från en fast eller flytande kropp, eller enligt sats 3) måhända från en starkt komprimerad gas. Men detta ljus måste förr än det träffar vårt öga hafva absorberats af åtskilliga gaser, ty eljes inga mörka linier. Genom jemförelse med spektrum för våra kända element kunna vi ock säga hvilka. Några af dessa finnas i vår atmosfer och kunna afskiljas. De öfriga måste befinna sig i solens omedelbara närhet och så att säga utgöra solens atmosfer. De ämnen man sålunda funnit existera i solatmosferen äro väte, natrium, magnesium, jern etc, hvaremot silfver, kvicksilfver m. fl. tyckas saknas.

Vi kunna likaledes taga reda på protuberansernas och koronans sammansättning. Man har funnit att protuberanserna visa ett liniespektrum; de utgöras sålunda af glödande gaser. På grund af liniernas läge har det visat sig att deras hufvudsakliga beståndsdel är vätgas.

Koronans spektrum är likaledes ett liniespektrum. Det har emellertid ej lyckats finna någon motsvarighet till detsamma bland våra bekanta kroppars spektrum. Korona-gasen är derföre fullkomligt obekant. Man har gifvit den namnet koronium. Förutom denna gas synes koronan äfven bestå af några fint fördelade fasta kroppar, enär äfven ett svagt kontinuerligt spektrum kan varseblifvas.

Man har tid efter annan uppstält en mängd hypoteser öfver solens beskaffenhet, men alla lemna mer eller mindre öfrigt att önska. Det är i synnerhet vid förklaringen af solfläckarne, som man haft att öfvervinna största svårigheterna. Det skulle bli för långt att här redogöra ens för de vigtigaste af dessa hypoteser, och vi nöja oss derföre med att anföra de mest sannolika af de resultat, till hvilka man kommit.

Solens inre består» förmodligen af gaser af en ofantligt hög temperatur och utsatta för ett enormt tryck. Dessa båda omständigheter göra, att solens konsistens ej ens tillnärmelsevis kan jemföras med t. ex. luftens i vår atmosfer, snarare få vi tänka den sammanhängande såsom honing eller något liknande, på grund af det starka trycket.

Denna relativt fasta (sega) kärna omgifves af ett gaslager, som genom absorbtion framkallar de Frauenhoferska linierna. Längst ut befinna sig de lättaste gaserna, såsom vätgas och »helium», af hvilka den förra så att säga utgör ett gas-