Sida 25
19
(Stockholm) utmärkes i fig. 2 solens middagshöjd vid midsommar och vid midvinter med punkterna A och B och hennes djup under horisonten i norr om midnatten med punkterna D och C.
Solens årliga bana på himlahvalfvet eller den väg hon under året synes gå, kallas ekliptikan. Ganska nära denna gå äfven månen och planeterna. De hålla sig inom ett bälte, som till obetydlig bredd omgifver ekliptikan på båda sidor. Detta bälte har kallats djurkretsen och har sedan äldre tider blifvit indeladt i 12 delar eller »tecken», hvilkas benämningar — numera endast historiska minnen — upptagas i våra almanackor.
I ekliptikan rör sig solen med ojemn hastighet. Dels af denna orsak och dels äfven derför, att ekliptikan lutar mot ekvatorn, måste det ena soldygnet blifva af olika längd med det andra, d. v. s. att vid de särskilda årstiderna olika lång tid förflyter från det solen en viss dag passerar meridianen tills hon gör det nästa dag. Högst otillfredsställande skulle det vara att vid tidmätning betjena sig af en tidsenhet, det sanna soldygnet, som är af variabel längd. Man tänker sig derför en punkt M (se fig. 2), den s. k. medelsolen, hvilken med jemn hastighet rör sig i ekvatorn och så till vida betecknar en medelställning för den verkliga solen, att den i medeltal passerar meridianen vid samma tid som den sanna solen, eller vid vissa tider lika mycket tidigare som vid andra tillfällen senare. Den efter medelsolen räknade medelsoltiden är det, som ligger till grund för den borgerliga tidräkningen. Det må tilläggas, att astronomerna räkna dygnet från det ögonblick, då medelsolen går genom meridianen, således från medeltidsmiddagen, hvilken tid är 0h Vid midnatt räknas 12h, derefter 13h etc. till 23h, som betecknar kl. 11 f. m., o. s. v.
Skilnaden mellan medelsoltiden och den sanna soltiden kallas tidsekvation och är införd i almanackorna.
*
Iakttagelsen ger visserligen närmast anledning till att antaga, att solen verkligen under ett års förlopp går ett hvarf rundt om jorden. Men äfven denna rörelse kan bevisas vara skenbar och beroende deraf, att jorden rör sig kring solen. Huru de nu påvisade företeelserna i detta fall
