Stjernverlden

stjernkartor. Men några af himlakropparna, bland dem solen och månen, intaga icke oföränderliga lägen, utan synas förflytta sig mer eller mindre hastigt bland de öfriga och kunna derför icke införas på kartorna. Denna förflyttning märkes lättast hos månen; befinner han sig nemligen någon gång skenbarligen helt nära intill någon ljusstark stjerna, så är man i tillfälle att utan mätningsinstrument på en timme eller till och med på några minuter märka, att han rör sig från höger till venster (för oss på norra jordhalfvan) eller i motsatt led mot himmelens dagliga hvälfning, d. v. s. i samma led som jorden roterar. Härvid bör dock erinras, att han naturligtvis äfven deltager i himmelens skenbara rörelse. Äfven solen, planeterna och kometerna visa en sådan rörelse, ehuru vanligen vida långsammare.

Genom jemförelse med närbelägna fixstjernor märkes denna rörelse naturligtvis lättast, men detta sätt kan för solen icke direkt tillämpas, ty man kan i bredd med henne icke se några stjernor. Dock vet man ju alltid, att man midnattstid har solen i norr under horisonten på ett djup, som (med ledning af fig. 2) lätt kan bestämmas. Man kan derför utan svårighet om midnatten utpeka de stjernor, som befinna sig i rakt motsatt led mot solen, nemligen de som då äro rakt i söder och på samma höjd öfver horisonten, som solen är under den. Om de så bestämda punkterna tecknas på en himmels-karta eller -glob, så finner man, att solen under ett år rör sig ett hvarf rundt på himlahvalfvet i en mot himmelsekvatorn snedt liggande storcirkel. Denna cirkel skär ekvatorn i två midt emot hvarandra liggande punkter. I den ena af dem, den som i fig. 2 är tecknad # och som kallas vårdagjemningspunkten, befinner sig solen vid vårdagjemningen den 20 Mars, i den andra — höstdagjemningspunkten — den 22 eller 23 September. Vid dessa tider, dagjemningarna, går således solen i himmelsekvatorn, och dagen och natten äro hvardera 12 timmar. Efter vårdagjemningen är solen norr om ekvatorn och hennes största nordliga deklination, som utgör 23° 27', uppnås vid sommarsolståndet den 21 Juni. Dagarne äro då långa och nätterna korta. Vid vintersolståndet den 21 eller 22 December är solens sydliga deklination störst eller 23° 27'. Dagarne äro då kortast och nätterna längst. För mellersta Sverige