Sida 54
48
Framför allt de iakttagelser, man gjort vid de tillfällen, då Merkurius passerar solskifvan, hvilket inträffar ungefär hvart 10:de år, synas snarare tala för att Merkurius likasom vår måne är helt och hållet i saknad af ett gasformigt omhölje.
Vi kunna för den skull säga, att vår kännedom om Merkurius' yta och beskaffenhet är ganska ringa. Dess diameter och täthet synas af tab. V. Spektroskopet visar att Merkurius ej utsänder något eget ljus, utan endast lyser med reflekteradt solljus.
3. Venus 9- Venus är, när den har sin största glans, den mest lysande stjernan på himlen, vida öfverträffande alla fixstjernor och äfven Jupiter. De »gamle» benämnde henne morgon- och aftonstjerna och hafva förmodligen ursprungligen trott dessa namn beteckna tvenne skilda kroppar.
Fig. 9. Venus' faser.
Venus rör sig i en mycket nära cirkelformig bana kring solen på ett afstånd lika med 7/10 af jordens solafstånd. Hennes afstånd från jorden kan derföre vexla ganska betydligt, och dermed ej blott hennes glans utan äfven hennes utseende. Klart är nämligen, att när Venus är oss närmast, d. v. s. befinner sig emellan jorden och solen, så se vi endast hennes från solen vända, således mörka sida. Är hon mycket nära detta läge, varseblifva vi henne såsom en smal skära, såsom den första bilden i ofvanstående figur visar. Är hon åter
