Sida 36
man betraktade såsom exakt. Som man ej ville räkna med bråk af dagar, blef det derföre bestämdt att 3 år hvartdera på 365 dagar skulle följa på hvarandra och derefter ett år på 366 dagar. Det sistnämda året kallades skottår.
Detta sätt att räkna tiden skulle ännu vara bibehållet, om man ej sedan funnit, att den antagna längden på året var något origtig. Redan år 325 vid kyrkomötet i Nicaea fann man, att vårdagjemningen, som enligt den ursprungliga afsigten skulle falla på den 24 Mars, då inträffade redan den 21 i samma månad. Man trodde, att detta berodde på någon felräkning, och rättade felet genom att helt enkelt bestämma det vårdagjemningsdagen efter denna tid faststäldes till den 21 Mars. Man fortfor derföre med tidräkningen på samma sätt som förut, d. v. s. med skottår hvart fjerde år. Och sålunda fortgick det genom hela medeltiden. Nu erinra vi oss, att vi i föregående kapitel funnit det tropiska året, som är lika med tiden mellan tvenne vårdagjemningar, utgöra 365d 5h 48m 46s. Som Julianska tidräkningen deremot antog året utgöra 365d 6h, så får man med användning af densamma hvarje år llm 14s för långt, d. v. s. att hvarje nytt år börjar llm för sent. På 60 år får man sålunda ett fel på 11 timmar, och på 128 år uppgår afvikelsen till ett helt dygn. Vid tiden för kyrkomötet i Nicaea hade den Julianska kalendern varit i bruk 370 år, och vi förstå sålunda orsaken hvarföre vid denna tid vårdagjemningen inträffade redan den 21 Mars i st. f. den 24.
Då år 325 ingen rättelse i bestämmandet af årets längd skedde, så måste afvikelsen fortfarande för hvarje år växa. Mer och mer gjorde sig derföre behofvet af en ny kalender känbart. Dels vore det önskvärdt, att de olika årstiderna alltid inträffade ungefär på samma datum, och dels voro åtskilliga stora kyrkofester, särskildt påsken, ursprungligen stälda i samband med vårdagjemningen, hvilket samband dock genom bristen på öfverensstämmelse mellan det Julianska och det tropiska året hade blifvit stördt. Flera gånger vid medeltidens slut gjordes derföre försök att få kalendern ändrad, men först 1582 blef en reform genomförd af den dåvarande påfven Gregorius den 13.
3. Gregorianska kalendern. Felet i den Julianska tidräkningen uppgick vid denna tid till 10 dygn, d. v. s. vår-
