Sida 29
23
bildar med denna en vinkel af ungefär 5°. Månens bana och ekliptikan skära hvarandra i tvenne punkter, som kallas månbanans noder. Den punkt, der månen går upp (d. v. s. från söder till norr) öfver ekliptikan kallas den uppstigande noden och tecknas i almanackan med *symbol*, den andra skärningspunkten kallas den nedstigande noden och tecknas med *symbol*. Vore månbanans plan stillastående, skulle dessa noder alltid intaga samma plats på himlen. Nu är detta emellertid icke fallet, utan noderna förflytta sig åt vester ungefär 20° på året. Häraf följer att tiden mellan månens passage genom samma nod ej är lika med månens sideriska omloppstid, utan något kortare, nämligen 27d 5h. I följande § skola vi se af hvilken betydelse denna så kallade drakmånad (*symbol* kallades af astrologerna drakhufvudet) har vid förutberäkning af sol- och månförmörkelser.
Sol- och månförmörkelser.
En solförmörkelse inträffar, om månen vid något tillfälle under sitt lopp kring jorden befinner sig på sammanbindningslinien mellan solen och en punkt af jordens yta. En månförmörkelse åter eger rum, så ofta månen helt och hållet eller delvis inträder i jordens skugga. Fig. 1 visar oss tydligt den geometriska förklaringen härtill. Såväl jorden som månen kasta åt den sida som ej belyses af solen en mörk skugga bakom sig. Denna kallas kärnskugga i de delar, dit intet solljus kommer (på fig. tecknade med helt svart), och halfskugga, der en del af solljuset får tillträde (på fig. något ljusare). Om månens skugga träffar någon del af jorden, hvilket tydligen endast är möjligt vid nymåne, inträffar solförmörkelse, och om månen åter inträder i jordens skugga, hvilket figuren visar endast kan ske vid fullmåne, så ha vi månförmörkelse.
Man vore nu måhända böjd för att antaga det solförmörkelse måste inträffa hvarje gång månen är ny, och månförmörkelse vid hvarje fullmåne. Och så vore också fallet, om nämligen månen och jorden — eller från synpunkten af en observatör på jordytan månen och solen — rörde sig i samma plan. Nu ha vi emellertid sett, att detta icke eger rum. Månbanan lutar, såsom vi erinra oss, ungefär 5° mot
