Stjernverlden

oss om den planet, från hvilken menniskoslägtet blickat ut i rymden och sökt skaffa sig kännedom om universums bygnad. Dess vigtigaste astronomiska egenskaper hafva vi för öfrigt lärt känna, såsom dess rotationstid, omloppstid kring solen, storlek o. s. v. Vi skola här endast i korthet omnämna en annan sak, nämligen jordens inre beskaffenhet, om hvilken åsigterna på den sista tiden blifvit rätt mycket förändrade.

Man hade nämligen sedan lång tid tillbaka trott, att jordens konstitution närmast skulle kunna förliknas vid ett 'ägg, der skalet utgjorde jordskorpan och äggets inre var den flytande, glödande kärnan. För denna uppfattning talade dels den omständigheten, att temperaturen nära jordytan mycket raskt stiger, ju mera man intränger i det inre (ungefär 1° per 30 meter), dels ock de ganska talrika vulkanerna på jordens yta, genom hvilka stora massor smält materia tid efter annan framkvälla ur jordens inre. — Emellertid har man på sista tiden börjat matematiskt undersöka huru stor hållfastheten hos det »skal» bör vara, som skall kunna utstå allt det tryck, för hvilket det genom detta flytande inre utsättes. Det är dervid ej blott tillfälliga rubbningar i jordens inre, som komma i fråga, och genom hvilka jemvigten kan störas, utan det är fastmera sådana periodiskt återkommande verkningar, som förorsakas af månens inflytande och hvilka för öfrigt mest påtagligt framträda i de stora verldshafvens ebb och flod. Likasom nämligen vid dessa fenomen vattnet genom månens attraktion så att säga upplyftes mot månen och en hög vattenvåg framskrider öfver jordytan, följande månens lopp, så måste också, om jordens inre är flytande, en väldig svallning i jordens inre uppkomma, som antingen måste tvinga sjelfva jordskorpan till en liknande utsvällning eller också utöfva ett så starkt tryck mot jordskorpans inre väggar, att de skulle springa sönder, om ej skorpan vore tillräckligt stark. Men nu visar den matematiska analysen, att detta endast kan vara möjligt, om man åt den s. k, skorpan gifver en betydligt större fasthet och större tjocklek än man förut antagit. Ja, man har t. o. m. kommit till den slutsatsen, att endast en tredjedel af jordens inre kan vara flytande för att motståndskraften hos »skalet» skall Vara tillräckligt stor. Likvisst vill man härmed ej förneka, att