Stjernverlden

79

Då de delar af jorden, som äro de främsta, äro desamma som för tillfället hafva soluppgång, kunna vi också uttrycka samma sak genom att säga att stjernfallen äro talrikast på morgonen. Hvilket också observationerna bekräfta.

Sitt största intresse hafva undersökningarna öfver meteorerna genom det ljus de kasta öfver kometernas sammansättning. Vi få tillfälle att tala härom i nästa kapitel.

Det har vid några tillfällen lyckats spektroskopiskt undersöka meteorerna; så väl boliderna som stjernfallen ge ett kontinuerligt spektrum samt dessutom ett liniespektrum, häntydande på att så väl fasta som gasformiga kroppar vid deras framträdande äro försatta i glödande tillstånd.

Kap. V. Kometer.

1. Inga himlakroppar hafva varit föremål för så mycken, med nyfikenhet och fruktan blandad, uppmärksamhet från menniskornas sida som kometerna. Deras gåtfulla och oberäkneliga framträdande, deras underliga och vexlande former, samt det mystiska och fenomenala i hela deras uppträdande hafva gifvit rikt stoff åt den menskliga fantasin för gissningar och antaganden af den mest vidunderliga art rörande deras natur och (i forna tider) deras inflytande på menniskornas öden. Vetenskapen har visserligen till fullo uppvisat det orimliga i antagandet af något samband mellan deras framträdande och de menskliga händelserna, samt ock, i synnerhet på senare tider, i någon mån skingrat vår okunnighet om deras beskaffenhet och märkliga formförändringar, men ännu återstå många fenomen oförklarade, som säkerligen för långa tider skola förläna kometerna samma djupa intresse, som det mystiska och outredda alltid ingifver menniskoanden.

Kometerna skilja sig från andra himlakroppar ej blott genom sitt utseende, utan äfven genom sin rörelse. De flesta röra sig nämligen i paraboliska banor. En följd häraf är, att de endast äro tillfälliga gäster i vårt solsystem. De komma från fjärran trakter, visa sig för våra ögon några veckor, kanske månader, och försvinna derefter för att aldrig mera återkomma. Ett undantag härifrån göra de periodiska kometerna, som röra sig i elliptiska banor likasom planeterna, men deras antal