Sida 16
Jordens form och storlek
16
skulle vara 360 gånger så stor, d. v. s. 40 007 500 meter eller något öfver 4 000 nymil. Häraf skulle äfven på ett enkelt sätt jordens radie kunna beräknas. Man finner dock genom de utförda gradmätningarne, att jordens kullrighet eller meridianens krökning icke öfverallt är densamma, utan större vid ekvatorn och mindre vid polerna. Enligt de nyaste mätningar och beräkningar är afståndet från jordens medelpunkt till en punkt i ekvatorn 637.8249 mil och från samma punkt till endera af polerna 635.6515 mil. Skilnaden utgör således blott något öfver 2 mil.
Det har förut sagts, att jordytans ojemnheter, berg och dalar, äro oväsentliga i förhållande till jorden sjelf. Antagas de högsta bergen äfven som hafvens största djup till en hel mil, så synes dock att detta likväl utgör mindre än en tusendedel af jordens hela tvärlinie, (d. v. s. ungefär så mycket som dammet på en vanlig mindre jordglob). Uträknas jordens yta med de nu gifna måtten, så finner man 5 100 708 kvadratmil. Hennes volym är 1 083 205 000 kubikmil.
Dylika stora tal möta oss på alla områden inom astronomien. Det är godt och väl, att man kan skrifva dem på papperet, men det måste erkännas, att deras egentliga innebörd ej omedelbart framstår tydligt och klart för medvetandet. För att få en klarare uppfattning gör man derför klokt uti att jemföra med sådant, som förut blifvit relatift klart insedt. Lätt kan man göra den beräkningen, att en enda kubikmil är en rymd, som icke kan fyllas med alla menniskor och djur jemte alla byggnader på jorden. Vidare beräknas lika lätt, att det stora talet ett tusen åttio millioner är så många sekunder, som gå på ett tredjedels århundrade. Genom att för hvarje sekund frånskilja jorden en så stor del som en kubikmil skulle man dock sålunda få fortfara några och trettio år, innan hon toge slut.
Men icke blott jordens storlek, utan äfven hennes massa eller mängden af den materie, som hon innehåller, har man lyckats bestämma. Jorden besitter nemligen, som förut blifvit sagdt, en förmåga att till sig draga alla andra kroppar, hvilket ger sig tillkänna derigenom, att dessa kroppar visa sig ega tyngd och falla till jorden. Men samma kraft är äfven verksam hos all materie i hela naturen, således äfven
Källa: Project Runeberg ·