Stjernverlden

32

Låt oss komma öfverens om att beteckna den 1 Januari med bokstafven A, den 2 Jan. med B. o. s. v. till den 7 Jan. som betecknas med G, derefter den 8 Jan. åter med A, den 9 med B o. s. v. till årets slut, i det vi hvar gång ånyo börja med A efter G. Hvarje dag på året blir sålunda betecknad med en bestämd bokstaf. För att kunna använda samma beteckning af dagarne äfven för skottår, beteckna vi under ett sådant år skottdagen, den 24 Febr., och den följande dagen med samma bokstaf F. Vi komma sålunda till följande tabell, som anger den bokstaf som tillkommer den första dagen i hvarje månad.

Tabell II.

Jan. 1 A Maj 1 B Sept. 1 F

Febr. 1 D Juni 1 E Okt. 1 A

Mars 1 D Juli 1 G Nov. 1 D

April 1 G Aug. 1 C Dec. 1 F.

För att nu med ledning af ofvanstående tabell lätt kunna bestämma veckodagen ett visst år har man infört bruket af den s. k. söndagsbokstafven. Dermed menas ingenting annat än den bokstaf i alfabetet, som ett år kommer att beteckna söndagen, om vi såsom ofvan beteckna den 1 Jan. med A, den 2 med B o. s. v. Ar 1886 t. ex. var söndagsbokstafven C. Följaktligen var den 3 Jan. en söndag, den 1 således en fredag. Söndagsbokstafven angifves alltid i början af hvarje almanacka.

Vi erforo nyss att veckodagen efter ett vanligt år infaller en dag, efter ett skottår två dagar tidigare. Följaktligen måste söndagsbokstafven efter ett vanligt år rycka ett steg tillbaka, således från B till A, eller från A till G o. s. v. Efter ett skottår måste den deremot skrida två steg baklänges. Men vi erinra oss att under ett skottår den 24 och 25 Februari betecknades med samma bokstaf F, och följden blir att ett skottår alltid har två söndagsbokstäfver, den ena gällande t. o. m. den 24, och den i alfabetet föregående för återstoden af året.

Vi erinra oss att 1886 hade söndagsbokstafven C. Följaktligen är den 1887 B, och 1888, som är ett skottår, A G. Den första A gällande till den 24 Febr. och sedan G till