Stjernverlden

utan röra sig lika väl som planeterna, men vi behöfva betydligt längre tid för att observera deras förflyttningar.

För blotta ögat särskilja vi fem planeter (utom solen och månen), hvilka alla voro bekanta långt före vår tidräknings början. Den bana, som de synas beskrifva på himmelen, är betydligt invecklad, och det dröjde derföre mycket länge innan man kom under fund med deras verkliga rörelse. Det var först då man insåg, att jorden sjelf rörde sig, som man fick den rätta förklaringen, nämligen att planeterna liksom jorden sjelf äro kroppar, som röra sig kring solen och detta i banor, som äro mycket nära cirkelformiga. Solen med alla sina planeter och deras månar kallar man solsystemet eller planetsystemet, och vi skola nu litet närmare sysselsätta oss med utseendet och naturen af de kroppar, som äro medlemmar af detta system.

Låtom oss först orientera oss något. Vi tänka oss förflyttade från jorden och intaga en plats i universum, från hvilken vi hafva en öfversigt öfver hela planetsystemet.

Först faller då vår blick på solen, som utgör medelpunkten i hela detta system. Kring henne röra sig alla de andra kropparne, hvilka såsom vår jord alla äro mörka, och endast synas lysande på den sida de vända mot solen. Deras banor äro nära cirkelformiga, och deras hastighet blir mindre ju längre planeten befinner sig från solen. Under det den innersta endast behöfver en tid af 88 dagar för att hinna ett hvarf kring solen, så behöfver den yttersta en tid af öfver 164 år.

Förflytta vi oss utåt från solen, påträffa vi planeterna i följande ordning: innerst Merkurius, så Venus, Jorden och Mars. Dessa fyra kallar man de inre planeterna. Närmast utom Mars' bana påträffa vi en oräknelig samling små kroppar, som man kallar asteroider eller småplaneter, och utanför dessa de s. k. yttre planeterna: Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Indelningen i inre och yttre planeter beror ej blott på läget, utan äfven på beskaffenheten hos kropparne. De fyra inre äro relativt små och ha ganska stor täthet, ungefär 4 till 5 gånger större än vattnets. De fyra yttre äro stora, men föga täta, de flesta lättare än vatten.

Alla planeterna utom Merkurius och Venus äro åtföljda af månar. Dessas antal synes ökas med afståndet från solen.