Sida 54
Månen
54
vanligen i kratrar, som hafva en diameter af emellan 1 och 20 km., och egentliga ringberg, hvilkas diameter vexlar mellan 10 och 40 km. Deras höjd är i allmänhet större än bergens på jordens yta. Så t. ex. reser sig Tychos vall till en höjd af öfver 5,000 meter öfver marken, är sålunda högre än Mont Blanc. Ringbergens form är ytterst anmärkningsvärd. I allmänhet utgöras de nämligen af cirkelrunda vallar långsamt sluttande utåt, men branta inåt. Innanför vallen ligger den vanligen flata bottnen, från hvilkens midt emellertid ofta en spetsig kägla, oftast lägre än vallen, uppskjuter. Fig. 11 ger oss en bild af ett par dylika ringberg Eudoxos och Aristoteles, belägna i norr.
Men man finner på månens yta ej blott enstaka bergspetsar eller kratrar, utan äfven sammanhängande bergskedjor, liknande bergsträckningarna på jordens yta. De äro uppkallade efter jordens berg. De största äro Alperna, Kaukasus, Apenninerna m. fl. Deras formation påminner i allmänhet mycket om den böhmiska kitteldalen, i det de nästan alltid löpa i nära cirkelformiga bågar på månytan.
Månbergens höjd möter det ingen svårighet att bestämma. På grund af frånvaron af atmosfer på månen äro nämligen de skuggor, som de solbelysta bergen kasta på de omgifvande slätterna, mycket mörka och skarpt markerade. Bestämningen af deras längd kan derföre ske med stor noggrannhet. Då vi vidare lätt kunna beräkna solens höjd öfver bergens horizont, så erhålla vi genom en enkel räkning härur bergens höjd. Vi böra likväl anmärka, att vi sålunda endast bestämma bergens höjd öfver de närliggande slätterna; någon hafsnivå att hänföra höjderna till, såsom på jordytan, existerar på månen icke.
Så väl kratrarnes som bergens höjd är mycket stor, i allmänhet lika med eller större än bergens på jordens yta, hvilket är mycket, då man betänker att månens radie är endast 1/4 af jordens. Enligt Beer och Mädler, ett par af de flitigaste månobservatörerna, finnas ej mindre än 39 bergstoppar högre än Mont Blanc, 6 stycken med mera än 6,000 meters höjd, täflande med de högsta på Cordillererna i Amerika.
Förutom de nu nämda formationerna märker man på månytan äfven åtskilliga lysande band och rännor, hvilka ge
Källa: Project Runeberg ·