Read Runeberg

Stjernverlden

Originalsida 57
Originalsida 57
Originalsida 56
Originalsida 57
56–57

Sida 57

Månen

57

ock bestyrkes deraf att ringbergen i trakten af hafven äro mycket grunda.

Af största intresse är att veta om vulkaner ännu äro i verksamhet på månen. Man har funnit ett stöd för denna åsigt deri att vissa kratrar, särskildt Aristarkos, stundom synas svagt rödaktigt lysande under månförmörkelser, men förmodligen härrör detta från en större reflektionsförmåga hos dessa delar. Likaledes har man tid efter annan trott sig märka förändringar på månens yta, i det att t. ex. en krater Linné i mare serenitatis skulle hafva försvunnit; men om verkligen några sådana förändringar skulle kunna konstateras, hvilket ännu är temligen tvifvelaktigt på grund af svårigheten att exakt återge månytan, så härröra dessa förändringar troligen snarare från de enorma temperaturförändringar, för hvilka månytan måste vara utsatt, än från vulkaniska krafter, som ännu skulle vara i verksamhet.

Man har med mycket stor sannolikhet kunnat konstatera att månen är helt och hållet i saknad af en atmosfer. Funnes nämligen en sådan, som vore om också endast 1/2000 så tät som jordens, måste stjernornas plats på grund af ljusets brytning i densamma synas förändrad, då de befinna sig nära kanten af månen. Men man har ej kunnat observera ens den ringaste förflyttning.

Likaså måste vi såsom en följd häraf antaga frånvaron af allt vatten. Möjligen skulle man kunna tänka sig något sådant i form af is. Men detta dock endast i små partier.

Vi veta att det är hufvudsakligen tillvaron af jordens atmosfer med dess moln, som hindrar jordytan att under natten utstråla allt det värme, som tillkommit under dagen. På månen finnes ej detta skyddande hölje, och vi må då ej heller förvåna oss öfver, att man funnit det temperaturen på månytan från en mån-dag till en mån-natt kan variera ända till 300° C. Härvid måste man också tänka på att ett dygn på månen är betydligt längre än ett jordiskt, enär, som vi veta, månen vänder sig en enda gång kring sin axel under en månad, hvaraf följer att en mån-dag och en mån-natt tillsammans äro 29 1/2 dygn.

För en åskådare på månens yta skulle himmelens utseende vara helt annorlunda mot från jorden. Samma stjernbilder skulle han visserligen se, men stjernorna skulle dag

Källa: Project Runeberg ·