Tillbaka Read Runeberg

Sverige och Svenskarne. Eller från slott till koja

Originalsida 106
Originalsida 106
Originalsida 106
Originalsida 107
106–107

Sida 106

106 FRÅN SLOTT TILL KOJA.

ström, som med stark fart störtar fram mellan Norrbros stenlivalf ocli vidgar sig till den rymliga hamnen nedanför. Från motsatta stranden reste sig det stora, fyrkantiga slottet, bakom det och till venster södra bers^en. En bred kaj sträcker sig från hotellet till strömmen. Utmed dess granitmur lade ångbåtar ständigt till och från. Små ångslupar gingo från strand till strand. Hvita fiskmåsar flögo öfver vattnet eller slogo ned på dess }'ta för att gripa de läckerbitar, som strömmen förde med sig, och deras i luften sväfvande vingar och missljudande skrik tycktes bringa hafvets hela friska och kraftiga natur in i hjärtat af staden.

Men bäst tyckte jag om detta skådespel nattetid, ty det var nu i slutet af Augusti, och nätterna började blifva mörka. Från vattnets dunkla sköte lyste ångsluparnas röda och gröna ögon, och deras kulörta ljuslågor voro alltid i rörelse, där de gledo förbi och korsade h varandra. Kajerna både vid hotellet och på den andra sidan om hamnen voro upplysta af tusentals gaslågor. Man kunde väl följa strändernas ytterlinier, utprickade som de voro med punkter af ljus, och långt bort till venster, där raden af glimmande bloss i bågform höjde sig sakta uppåt, kände man igen Skeppsholmsbron. Långs kajerna på andra sidan strömmen lyste på vissa mellanrum höga elektriska lyktor som hvitgl än sande månar öfver de gula gaslågorna. Högt uppe på en af de branta bergshöjderna i den södra stadsdelen flammade de mångfärgade ljusen på Mosebacke i ett strålande knippe ; och till höger nära Grrand Hotel, alldeles invid vattenbrynet, glimmade Strömparterren med sina tusentals ljuslågor, nästan lik en juvelprydd fot, som just i ögonblicket från Norrbro höll. på att klifva ned i strömmen.

Den glada musiken från Strömparterrens väldiga orkester trängde genom luften, och under uppehållen kunde man höra det dofva bruset af den framilande strömmen, öfver hvars vatten myriader ljus från kajer, höjder, broar och holmar kastade långa, dallrande eldstrimmor, hvilka liksom flöto tillsamman i ett enda ljussvall.

Det har aldrig lyckats mig att besvara den frågan, hvilket är vackrast, Stockholm eller dess omgifuingar. De trefliga utflykter, som man kan företaga ensamt till sjös,

Källa: Internet Archive ·