Sida 187
STOCKHOLM OM VINTEPxN.
187
en amerikansk pojke skulle kalla »steadj bj jerks» (röra sig framåt stötvis). De glida nämligen fram på en särdeles lätt slädstomme^ — benämnd »sparkstötting» (fritt öfversatt »tlie kicker»). Det är, enligt hvad nyss antjdts, likasom skelettet af en släde med två uppstående, omkring tre fot höga stolpar, bakom hvilka medarna sträcka sig till omkring fjTa fots längd, från stolparna räknadt. Den svenske ungersvennen fattar med båda händerna tag i uppståndarnas ändpunkter, står med ena foten på en med och
SPARKSTÖTTIXG.
stöter med den andra foten kälken och sig själf fram utåt vägen medelst regelbundet återkommande, kraftiga sparkar. När han blir trött i benet, byter han om, ställer sig på den andra meden och sparkar med det andra benet. Sparkarua anbringas mellan medarna, och kälken styres med händerna, som hafva tag om stolparna.
Jag såg, att pojkarne hade små järnplattor fästa under fotbladen, och att å hvarje platta funnos fyra skarpa broddar, alldeles som på hästskor vintertiden.
Konsten i denna idrott består i att först sätta hälen på marken, som när man går, och omedelbart därefter sparka till med hela fotbladet.
Källa: Internet Archive ·
