Sida 69
KAPITEL IV.
AUDIENSEN.
^n minister från Förenta Staterna medför alltid ett kreditivbref från presidenten till herskaren öfver det land, till hvilket han är sänd. Det är inneslutet i ett stort fyrkantigt livitt kuvert, hvarpå Unionens stora sigill är anbragt, och det hela företer en öfver väldigande, för att icke säga fruktansvärd anblick.
Försedd med ett så beskaffadt dokument afreser ministern till sin post, i medvetande af att ega, om ej hjärtat på rätta stället, åtminstone en viss imponerande värdighet; och han befrias från all fruktan, att sändebrefvet skall innehålla en anmodan att hänga honom vid framkomsten, därigenom att statsdepartementet med lofvärd omsorg tillhandahåller honom en öppen trogen kopia af detsamma.
I sådana bref helsas den främmande herskaren med orden »Höge och gode vän)), och presidenten själf undertecknar ))Er gode vän)). Jag förmodar, att samma form alltid brukats, ända sedan vi skickade Franklin till det franska hofvet, och när man tänker på sådant som pudrade peruker, snusdosor af guld, fraserna ))Eders Excellens)) och )) uttrycken af den mest oinskränkta högaktning)), hvilket är betecknande för diplomatien, kännes det uppfriskande att veta, att folkens styresmän helt enkelt helsa hvarandra såsom höga och goda vänner.
Omedelbart efter min ankomst till Stockholm gick jag till utrikesdepartementet, öfverlemnade afskriften af mitt
Källa: Internet Archive ·
