Sida 591
MARSTRAND.
591
stor del af vägen dit går öfver släta berget, och det finnes icke mera behof att anlägga en väg, än om det vore ett marmorbord. Men man kan ju ändock gå vilse, likasom man kommer ur sin kosa på liafsytan. Vi få därför.
när vi lemna S:t Eriks park se
och sedan en lång rad cirklar — sålunda: ))o o o o o o 0)>,
följ — ))
NÅLSÖGAT.
målade hvita på den glatta bordsskifvan af det berg, öfver hvilket man vandrar. Detta betyder, såsom mina benägne och snabbtänkte läsare genast fatta: följ i pilens riktning de runda fläckarna, och på det sättet, när man går på från den ena cirkeln till den andra, kommer man säkert fram till udden. Vandringen påminde mig alltid om, huru jag letade mig fram i Maines skogar med hjälp af bliickningarna på träden.
När man går uppför sluttningen från S:t Eriks lund, möter där en liten vattensamling, liknande en blå grop på
Källa: Internet Archive ·
