Sida 129
KAPITEL X.
BALGÖ.
usken piskade på hästarne. Damerna till viftade oss sitt farväl från den gästvänliga verandan. Vagnen rullade öfver stenbron bredvid den gamla, af sten uppförda qvarnbjggnaden, och det bar åstad tvärs igenom landskapet bortåt en mil på en god makadamiserad väg. Stenmurar kantade på ömse sidor vägen ^ och hvart man såg, reste sig kalla gråstensklippor öfver den af höstråg gröna slätten. Yi svängde sedan rätt till venster och foro på en biväg bort till en halfö, som skjuter ut i det stormiga Kattegat, samt stannade till sist på ett gammaldags svenskt bondhems kringbyggda, fyrkantiga gårdsplan.
Den gamle bonden var välsignad med åtta duktiga söner, alla fullväxta, alla öfver sex fot långa, alla blåögda och Ijushåriga, alla boende i fädernehemmet. Två af dessa unga jättar gingo med oss till den klippiga stranden. Det blåste en riktic^t frisk bris. Vå öborna bröto sio- frado-ande af vrede mot stranden. Hvart man såg, gingo »hvita gäss)), som rullade in emot oss, och skummet yrde i långa banor från lovart. Kej, båten skulle icke vara i stånd att ))vaka)) i sådan sjögång med oss sex ombord; det vore bäst att gå inåt viken och ro ut pråmen. Snart fingo vi också se, huru våra unga vikingar, vadande upp till knäna i det långgrunda vattnet, sköto på och halade ut en väldig, något
Thomas, Från Slott till Koja. 9
Källa: Internet Archive ·
