Sida 250
KAPITEL XXL
EN HUMBUG.
åren i Sverige är l3estämdt en humbug. Den 28 Februari kunde jag på pilträdet å Skeppsbolmen skära af qvistar med redan utslagna bvita hängen. I dag, den 26 April, gick jag förbi samma träd, efter åtta veckors mellantid, men där sitta alltjämt bängena, bredare och längre visserligen, men samma gamla bangen, ocb ännu bar ingen enda bladknopp visat sig. Den 10 April lade jag märke till, att gräsplanerna började grönska. Sedan dess bar grönskan knappt visat den minsta skiftning till ett bättre.
Under de två sista veckorna bar det bela tiden blåst skarp nordostvind. Yi tala om vårens otrefliga östanvindar i Nya England. De äro som vestaniläktar från »Lyckliga Arabien» i jämförelse med nordosten i Stockholm. Denna stryker fram tvärt öfver Bottniska viken, omedelbart från Finland och Norra Ishafvet, kall, genomträngande, skärande till märg och ben. Det finns i den icke ett grand fuktighet, intet af dimma eller mist; nej, den blåser torr, hvass och skarp och — den blåser utan uppehåll. Den bränner i halsen som eld och kyler kroppen allt igenom ; alla få röda ögon och gråta, så att det är ömkligt att skåda. Det gifves intet skydd, ingen trefnad, ingen värme någonstädes utomhus.
Sedan fjorton dagars tid frj^ser det hvarenda natt, frosten tinar knappt upp midt på dagen, och torrt, kyligt,
Källa: Internet Archive ·
