Sida 510
510 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
var samma breda, gröna, jämna dal, kransad på ömse sidor af låga skogbevuxna berg och genombruten af den klara, brusande elfven. Men dessa på ringa af stånd från hvarandra kringströdda låga bondgårdar voro bestämdt icke hem för amerikanare. På ängsmarkerna stodo hässjor, på hvilkas stänger det nyslagna höet lagts att torka. Slåttermännen voro klädda i gröna Hf tröjor, framför hvilka deras röda skjortärmar vaggade fram och tillbaka, då de svängde sina liar. Bondqvinnor med breda ansigten, i tätt åtsittande röda mössor, vida utpuffade hvita ärmar och förkläden randade på tvären i många färger, räfsade höet eller buro
KYRKBAT PÅ SILJAN.
det i stora fång till hässjorna, medan gossar i långa, gulgröna koltar, hvilka gåfvo dem utseende af små gubbar, ströfvade omkring och icke tycktes hafva något särskildt att göra.
Järnvägen slutade vid Insjön, och vi fortsatte vår färd uppför Dal elfven ombord på den lilla bruna ångaren Osterdalarne. Ibland passagerarne var en medelålders man af medelstorlek, med ett »vederhäftigt» utseende, behagHga drag och trefligt, intelligent ansigtsuttryck. Han var klädd i en hvit kort tröja, ljusgula knäbyxor af sämskskinn, långa hvita ullstrumpor och låga skor med massiva silfverspännen. Han bar också ett långt skinnförkläde, som
Källa: Internet Archive ·
