Sida 240
240 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
ännu qvar på de södra bergen, och på ett eller annat klippstycke hängde isen ned, bildande ett slags glacierer i smått. På en holme, där vi lade till, gol en tupp sitt gälla budskap om våren, och samma sol, som hade tinat upp hans hals, glödde på mina kinder. Ett isfält låg ännu utbredt öfver Kyrkviken; vi lade till ytterst vid Lidingön och gingo sedan öfver till Vermdöa. Derefter slingrade vi oss igenom en ränna, som var huggen i isen och uppfylld af isstycken. Yi hade likväl en fördel, nämligen den
#*■
AMXHOLMS FAST^^1>;G.
att hafva fast mark på ömse sidor — vi stannade och togo passagerare och saker ombord långs iskanten utan att någonsin behöfva vika ur vår kurs. Slutligen, och sedan vi stakat oss igenom en issträcka af en half sjömil, anlände vi till Vaxholm.
Solen sken klart, men kallt på de gråa, runda stenmurarna å fästningen midt emot, och staden tedde sig på samma sätt, som då jag lemnat den förra hösten, utom att på högsta punkten af ön höll på att byggas ett stort trähus, hvilket skulle hysa fjTahundra beväringar under deras sommaröfningar.
Källa: Internet Archive ·
