Sida 239
VÅRENS UPPVAKNANDE. 239
de gråa sidorna. Och huru kunde man nu tviHa på. att våren var i annalkande?
Samtidigt började isen i Mälaren att gå upp, och stora hvita isblock kommo seglande ner i Norrström. Det var detta, som fiskmåsarna väntat på, och de fingo nu riktiga högtidsstunder. De slogo ned på hvartenda isblock, just som det hvirflade ut från broöppningen, och hade en munter seglats utför strömmen. När dessa flytande isstj^cken hunnit fram till Grrand Hotel eller möjligen till Nationalmuseum, hade passagerarna snappat upp hvarenda läckerbit afskräde från deras yta, sträckte därpå ut sina långa vingar med ett gällt läte af förtjusning och flögo åter uppåt strömmen för att slå ned på nya isstycken och friska jagtmarker samt åter glida nedför strömmen. Och detta höllo de på med hela dagen, liksom en hop skolgossar, hvilka åka kälke utför en backe, men fiskmåsarna hade en fördel — de behöf de icke draga upp sina kälkar efter hvarje åkning. Det fauns alltid ett nytt isblock, som kom seglande nedåt och mötte dem samt skänkte dem på samma gång deras middag och en åktur.
Ibland uppstod strid mellan måsarna på ett af isblocken om någon särskild läckerbit. Då sågo alla fiskmåsarna^ som kommo seglande ner för strömmen, noga efter, att de stridande behörigen lyfte på vingarna, hoppade mot hvarandra och skreko och sträckte ut näbbarna enligt »stridsreglerna)), till dess slutligen den största måsen segrade och flög uppåt strömmen med segerpriset i sin näbb, och alla de andra fiskmåsarna med ett belåtet kraxande flögo efter honom,, naturligtvis för att åter börja sin seglats nedför strömmen.
Den 26 Februari kom ett engelskt fartyg. Ingram från London, seglande upp på strömmen, lastadt med tvåtusen tvåhundra tons majs direkt från Newport News i Yirginien. Jag såg på de gyllene kornen, då de fördes bort från det sotiga skeppet. De bragte helt visst med sig en sommarhelsning till mig från mitt fädernesland.
Den sista vinterdagen var jag modig nog att företaga en utflykt, och kl. 10 på morgonen for jag bort med den lilla ångbåten William Lindberg. Det blåste sydlig vind, och solen strålade fram mellan de jagande skyarna. Snön hade redan smält på Djurgårdens stränder, men den låg
Källa: Internet Archive ·
