Sida 164
164
FRÄN SLOTT TILL KOJA.
Den store konuogen var fallen. Men han föll i segerns stund, en seger, som räddade religionsfriheten för eder och för mig, för hela världen och för alla tider. Ja, »Grustaf Adolfs svärd var i sanning mäktigt som Luthers penna.))
Nåväl, när årsdagen af den store svenske härförarkonuDgens död och seger firades — det var den 6 November 1883 — och när Stockholms såugkörer under
sina fanor, åtföljda af stora folkskaror, tågade genom den svenska hufvudstadens gator och stannade utanför Riddarholmskyrkan, i hvars grafkor den store döde har sin h viloplats, för att där af sjunga såuger till hans ära — då inträffade den egendomliga händelsen, att, i strid med förutvarande bruk och vanor, den fria republikens flagga, flaggstång och örn stuckos ut från den amerikanska beskickningens balkong, och Nordamerikas stjärnströdda baner vid sidan af Sveriges fana med det gula korset svajade till ära för vår trosfrihets kraftigaste kämpe.
Min åtgärd vann bifall öfverallt i Sverige. Den prisades både af folket och af pressen. Det måhända bästa uttryck, som gafs åt det allmänna erkännandet, var en ledande uppsats i Nya Dagligt Allehanda, en af Stockholms förnämsta tidningar. Det hette där:
»En särskild hyllning, vacker, men enkel och flärdfri, såsom det liöfves det land, frän hvars härvarande representant, de nordamerikanska Förenta Staternas sändebud, Mr W. W. Thomas J:r, denna hyllning
Källa: Internet Archive ·
