Sida 28
28
FRÄN SLOTT TILL KOJA.
))Ocli vet clu, hvem jag är?» sade land sliÖf din gen med vredgad röst. »Jag är länets höfding, kommendör af Nordstjärneorden och kammarherre hos Hans Majestät Konungen.»
»Ahå», sade bonden. »Och vet ni^ hvem jag är, min herre?))
Han sade detta på ett så käckt och utmanande sätt, att landshöfdingen kände sig något osäker. Han kom på den tanken, att mannen, när allt kom omkring, kunde vara någon hög person, kanske en furste, som reste under förklädnad.
»Nej», sade han hälft tveksamt, »jag vet icke, hvem ni är. Hvem är ni då?»
»Jo», svarade bonden, i det han gick rakt fram till landshöfdingen och såg honom stint i ögonen. »Jag skall säga er, hvem jag är. Jag är den, som 'beställt liästarnaj)
Och därmed blef det slut på samtalet. Bonden for helt lugnt sin väg och landshöfdingen väntade, tills han i laga ordning kunde få friska hästar.
Denna tilldragelse ger en klar föreställning om den svenske bondens manliga sinnelag. Sveriges bönder hafva aldrig varit lifegna eller slafvar. De hafva alltid varit fria män och vanligen egare till sina gårdar, och genom sitt mod och sin sjelfständighetskänsla hafva de till och med af- och tillsatt konungar.
Källa: Internet Archive ·
