Sida 287
KAPITEL XXVI.
MIDNATTSSOLEN.
en 21 December var dagen i Stockholm ej fullt sex timmar lång — eller snarare kort; men hvarje dag sedan dess hafva vi i fråga om dagsljus vunnit på inbyggarne i sydligare länder. Den 2 Februari gick solen för första gången upp före klockan åtta, och ned efter kl. fyra, så att vi fingo njuta en dag af åtta timmar, den längsta på tre månader; och den 21 Mars är dagen i Skandinavien lika lång, som den är hos något annat folk på hela det rullande jordklotet. Och de följande sex månaderna! Ah, det är en underbar tid. Nu blir folket i norden för den långa vinterns mörker rikligen godtgjordt med den strålande sommartidens klara dager. Hvarje dag ända till midsommar går solen upp längre bort i nordost och ned allt längre och längre bortom vesterns rand åt norr till. Hvarje dag genomlöper hennes glödande skifva en längre och större båge på himlen och sjunker alltjämt mindre djupt under horisonten längst bort i norr. Hon går snart upp så tidigt, att endast en fiskare eller jägare kan stiga upp så dags, och om aftonen glider hon bort vid horisonten norrut, dröjande ännu, timme efter timme, liksom om hon ogärna ville lemna det sköna land, som hon blickar ned på.
Landtborna måste sitta uppe långt efter den vanliga tiden, om de skola få se solen gå ned, och man kan gärna
Källa: Internet Archive ·
