Sida 491
ÖN GOTLAND OCH DEN GAMLA STADEN VISBY. 491
Karlarne och gossarne sutto på en lång stege i gräset eller stodo lutade mot träden och gärdesgårdarna framför kyrkan, medan qvinnorna och flickorna vandrade omkriDg bland graf varna på kyrkogården där bakom. Aro måhända qvinnorna de enda, som sörja?
Presten, en lång ståtlig man, klädd i svart och med en bredskyggig svart hatt, träder nu ut från pastorsgården och går sakta öfver vägen. Han sade några ord till hopen af karlar och gossar, som sutto på stegen, och orden måtte hafva varit skämtsamma, ty alla brusto ut i skratt.
Han skakade hand med en h vithårig veteran, böjde på hufvudet åt de andra och gick in i kyrkan. Klockan klämtar några slag, och församlingen går in i sakta mak. Snart hör jag orgelns toner brusa fram genom den öppna dörren och förnimmer sedan, huru församlingskören sjunger en psalm.
Yi begåfvo oss af klockan ett; vägen var jämn och slät, och våra hästar lika krya, - som på morgonen. Det ram- ^'•°"' "'"■^"'^ ''''"'"B~tS!"'''' ''''' '' """'"^ * lade ai med lart, och vi gammal släde i visby fornsal. voro tillbaka i Yisby vid tretiden, sedan vi åkt omkring fem mils väg på den fridfulla lilla Ön.
Många gossar, som vi mötte på gatorna, voro prydligt klädda och hade handskar samt buketter på bröstet. De voro nattvardsbarn och hade i dag »gått fram)). Flickorna buro buketter i händerna, somliga af dem hade en Calla, med småblommor i kalken.
Klockan fem infann jag mig på en middag, som till min ära gafs af Landshöfdingen på Grotland, Emil Poignant, i landshöfdingeresidenset. Militärbefälhafvaren på ön och några af stadens förnämste män voro närvarande.
Middagen var särdeles treflig och angenäm. Yår värd föreslog en skål för Amerika, med uttryck af aktning och beundran, och jag tackade därför på den bästa svenska, som stod mig till buds.
Källa: Internet Archive ·
