Sida 237
KAPITEL XIX.
VÅRENS UPPVAKNANDE.
^ ag undrade mången gång, livad som kunde vara
ArU^ det första vårtecknet i norden. Det var icke an- "^ komsten af göteborgsångbåten William med råg ^\ I \^ från Libau, ty ångfartyget Express hade gjort I sina vanliga turer h varje vecka under vintern genom att öppna en ränna i isen och söka sig fram till Hangö i Finland, sAå. hvilket ställe passagerarne kunde stiga på tåget till Petersburg. Det var icke fiskmåsarna, som flögo öfver Norrström, ty där hade varit öppet vatten, och samma fiskmåsar flugit däröfver hela vintern. Jag är alldeles säker därpå, ty jag gjorde personlig bekantskap med flere af dem ^ — en, som mist en fjäder på ena vingen, och en annan ovanligt grå gammal mås med stolt näbb och trotsig blick.
På det hela taget tror jag, att det första vårtecknet år 1884 var den ensamme fiskaren, som sänkte sin not från den lilla båten och därefter lyfte upp den, användande båtens akter som stöd för den långa häf stången. Detta är det vanliga sättet att fiska nors i strömmen. Jag brukade stå och se efter, när de tre spetsarna på noten kommo Tipp ur vattnet, liknande en roffågels skarpa klor, och därpå hela noten, drypande af vatten, höjde sig i luften, men jag såg aldrig någon nors. Men om också ej tillfredsställd, förlorade fiskaren — såsom naturligtvis fallet måste vara med fiskare i allmänhet — icke hoppet, ty han fortfor att
Källa: Internet Archive ·
