Sida 95
STOCKHOLMS GRUNDLÄGGNING.
95
att i stället för bröllop de hade ännu en begrafning att fira. De brände nu konungens lik på ett kungligt grafbål, som uppfördes på det låga, grönklädda näset. Askan lade de i en urna och uppkastade däröfver en väldig jordhög samt drucko på kungligt sätt sin herskares graföl. Den landtunga, där dessa händelser egde rum, kallades sedan Agnesnäs, så länge något näs fanns qvar.
Det är nämligen i själfva verket antagligt, att »Agnesnäs» icke var en udde, utan en låg landtunga, samt att det förenade den stora holme, som nu kallas staden, med södra
UTSIGT VID MÅLAEEN, efter en tafla af Ed v. Bergb.
fastlandet. Omkring fem sekler efter tiden för denna saga eller år 1007 märkte den norske konungen Olof Haraldson (Olof den Helige) till sin öfverraskning, att hans flotta hade genom kedjor spända tvärs öfver Norrström, h vilken då för tiden var Mälarens enda utlopp, blifvit instängd i denna sjö af hans medtäflare och motståndare, Olof Skötkonung i Sverige. Konung Olof gräfde därför tvärs öfver det smala Agnesnä."^ en graf, genom hvilken Mälarens vatten störtade ut i Östersjön och snart öppnade en bred kanal, genom hvilken konungen och hans skepp kommo undan. Men
Källa: Internet Archive ·
