Sida 254
254
FRÄN SLOTT TILL KOJA.
lig. Hvarje bergvåg, om jag får bruka det ordet, är så afrundad och slät, att det skulle vara roligt att springa barfota öfver hela bolmen — icke en enda spets eller söndersprängd topp eller en skarp klint. Under tusentals år hafva glaciererna hållit på att afnöta och forma dessa klippbranter, och tusentals år efteråt har hafvet slipat dem, alltsom de skjutit högre upp ur vattnet, tills de blifvit lika vackra och runda som en leende fiskarflickas feta kinder.
FISIO^RSTUGA I STOCKHOLMS SKARGÅRD, efter en tafla af J. P. Södermark.
Holmen är nära en s jettedels mil lång och hälften så bred. I de större fördjupningarna har något jord bildats. Där växer litet gräs och några låga träd hafva skjutit rötter, men de akta sig väl för att någonsin höja sina kronor öfver de omgifvande bergsklintarna. I en större sänka vid innersta änden af bugten står en grupp af fyra små hus. I dem bo fem familjer, alla beslägtade med hvarandra. De lefva af jagt och fiske — dessa sysselsättningar, för hvilka menniskan blef skapad, eller åtminstone af hvilka hon först fick sitt uppehälle. Det torde också, synes det mi^, blifva
Källa: Internet Archive ·
