Sida 253
VID DEN VILDA ÖSTERSJÖNS STRAND. 253
on slät mattfärgad skuldra, öfver livilken de älskande vågorna mötas och skiljas.
Så ser det ut i norr, söder och vester, men österut finnas blott några få, låga skär nära intill, och sedan Östersjöns vida, blåa rymd, som utbreder sig ända till synkretsen utan något land på andra sidan, till dess man når Rysslands kust.
Ät vester får man fara nio sjömil genom en labyrint af öar och holmar, hvilka blifva högre och mera skogbevuxna, ju längre man kommer, och slutligen visa sig prydda med ståtliga villor, innan man till sist hinner fram till Stockholm.
Detta haf med sina otaliga klippholmar kallas af svenskarne för ))skärgården)) och en präktig »skärgård» är det också — stor nog att hafva tjenat till lekplats åt »rimtursarne». Måhända var det (Jessa nordens jättar, som slungade hit alla dessa klippor.
När man seglar från Stockholm utåt hafvet, äro på en sträcka af sex till sju sjömil, alla holmar rikt och vackert klädda med mörka granar och tallar, samt lummiga ekar och björkar; längre bort blifva träden glesare och den odlade jorden mera sällsynt; nakna klippor visa sig allt oftare, och när man kommer till det yttre bältet af holmar, befinner man sig i en hel arkipelag af klippref och skär, som piskas af vind och våg och stormar, nakna, rundade, grå hällar af granit; icke ett träd eller en grön fläck står att upptäcka från däcket, när man seglar förbi; dock kan man på några af de större holmarna få se de hvita skorstenarna och en bit af det röda tegeltaket på en eller annan fiskarkoja skjuta upp öfver gråstensmassorna; tilläfventyrs blickar också en ensam ko från en klippbrant mot seglaren, så att man nödsakas tro, att, när allt kommer omkring, denna ödemark af vatten och berg kan egna sig att nära lefvande varelser.
Vi äro nu på ett af de större bland dessa skär, som kransa Östersjön och bilda den svenska kustens yttre bålverk. Holmens yta är ojämn som en sjudande vattenmassa. Det är icke klippor, nej, det är en enda granitklippa, som sjuder upp i oändhga vågbildningar, men den är icke skrof-
Källa: Internet Archive ·
